Design i naturen talar för en intelligent Skapare

Med hjälp av denna illustration vill Dembski visa hur vi kan sluta oss till design. Genom att ställa frågor enligt förklaringsfiltret kan man sluta sig till om någonting sker av nödvändighet, av slump eller är designat.

Design

Nationalencyklopedin beskriver design på följande sätt:

• design (engelska, av latin desi´gno 'avbilda', 'framställa'), internationellt använd term för formgivning, dvs. gestaltning av hantverkligt eller industriellt framställda produkter och miljöer... I dagligt tal avser ordet vanligen en produkts form eller utseende.

Den viktiga frågan är: har organismer - ja hela universum skapats av planerande intelligens eller är de produkter av naturens egna "krafter"?

Design i naturen togs som en given sak före Darwins Om arternas uppkomst. När Darwin hade "upptäckt" det naturliga urvalet föreställde han sig att det naturliga urvalet kunde ersätta design. Darwin skriver:

"Paleys gamla argument från design i naturen, som tidigare verkade så övertygande för mig, har förlorat sin betydelse, nu när lagen om det naturliga urvalet har blivit upptäckt."[1]

Darwin övergav aldrig design som koncept. Det som han gjorde var att han tillskrev det naturliga urvalet samma egenskaper som man tidigare hade tillskrivit Skaparen.

Vart tog design vägen?

Vi bör komma ihåg att den nya vetenskapen på 1600- och 1700-talet hade nått sina framgångar från den grundläggande insikten om att världen har designats av en skapande Intelligens och just därför är den begriplig. Världen var en produkt av en intelligent design. Ernst Mayr skriver:

• Universums ordning och harmoni gjorde att vetenskapsmän sökte efter lagar, efter förnuftiga förordningar instiftade av Skaparen genom vilka han upprätthöll universum. Allt i naturen var orsakat, men orsakerna var sekundära, reglerade genom lagar förordnade genom den första orsaken, Skaparen. För att tjäna sin Skapare på bästa möjliga sätt, studerade vetenskapsmän hans lagar och hur de fungerade. I motsats till detta koncentrerade de flesta naturalisterna sig på att studera levande organismers underbara anpassning. Dessa kunde inte förklaras så enkelt som ett resultat av allmänna lagar som gravitation, värme, ljus, eller rörelse. Nästan alla levande organismers anpassning är så unik att det verkade enfaldigt att hävda att de var konsekvenser av "lagar". Det verkare snarare som att dessa naturens egenheter var så speciella och unika att de kunde endast tolkas som orsakade av Skaparens direkta ingripanden genom hans särskilda design. Organismers funktion, deras instinkter och deras mångfaldiga interaktion gav naturalisterna många bevis på design och verkade vara oemotsägliga bevis för Skaparens existens.[2]

Det är denna övertygelse som Darwin och senare evolutionism ifrågasatte och övergav. Men evolutionismen eller darwinismen har inte gjort världen mera begriplig. Den har bara betytt att människor "ser" världen på ett annat sätt. Hela universum är en produkt av en ren tillfällighet. Livet är en frukt av atomernas tillfälliga sammanträffanden. Organismerna är en produkt av en fortgående kamp. Intelligens har uppstått ― kanske ― som en biprodukt av någonting annat. Världen beskådas genom evolutionismens glasögon. Världen är bara till synes designad, vill evolutionismen och ateismen förkunna för oss.  I en av sina slutsatser i kapitel fyra i Illusionen om Gud skriver Dawkins.

• Den naturliga frestelsen är att förklara att det (komplexitet i naturen) är ett resultat av design. I fråga om artefakter som ett armbandsur var konstruktören verkligen en intelligent ingenjör. Det är frestande att tillämpa samma logik på ett öga eller en vinge, en spindel eller en människa.[3]

Här skriver Dawkins om frestelsen att se naturen som den är! Den moderna vetenskapens grundare betraktade naturen som den var, nämligen designad av Skaparen. Design betraktades som verklig och ur denna insikt kunde vetenskapen växa fram. Om den moderna vetenskapens grundare hade haft samma övertygelse som Dawkins, kanske hade den moderna vetenskapen aldrig uppstått! Det sunda förnuftet säger av sakliga skäl att t.ex. ögat har designats för sitt specifika syfte, nämligen att förmedla rumslig information från omgivningen till organismens hjärna, för att organismen som sådan, som helhet, kan fungera i sin omgivning. Om kikaren har designats för sitt specifika ändamål, varför skulle vi inte tillämpa samma logik beträffande ögat?  Kikaren har designats för sitt syfte. Detsamma gäller örat, spindelnätet, hjärtat, handen etc. etc. De har designats för sina specifika syften. När jag griper tag med min hand i något föremål så tänker jag inte att min hand är bara till synes  designad till detta syfte jag använder den till. Design är så uppenbar att vi tar det som en given sanning. Vi faller inte i någon "frestelse" när vi accepterar att våra händer är för deras specifika ändamål.

När fantasin får fria tyglar

När Darwin diskuterar enskilda organs komplexitet i naturen och deras uppkomst medger han vilka konsekvenser verklig design betyder för hans teori, hans teori bryter samman. Darwin skriver: ”Om någon kunde påvisa förekomsten av ett organ som definitivt inte kunnat bildas genom ett stort antal på varandra följande små förändringar, då skulle min teori bryta samman helt.”[4]

För att komma undan denna för hans teori katastrofala ― men logiska slutsats ― låter han fantasin ta över. Här följer ett längre citat för att läsaren själv kan bedöma vad som är förnuftigt och logiskt resonemang och vad som är fantasi och önsketänkande. Darwin skriver om ögats utveckling och jämför den med kikaren.

• Jämförelsen mellan ögat och kikaren är nästan oundviklig. Instrumentet i fråga har ju fulländats genom framstående mänskliga intellekts ständiga strävan att förbättra det ytterligare, och helt naturligt dras den slutsatsen att ögat kommit till genom en liknande utveckling. Men är inte en sådan slutsats direkt förmäten? Har vi rätt att anta att skaparen arbetar med tankebanor i still med människans? Om man alls måste jämföra ögat med ett optiskt instrument, borde man i stället föreställa sig ett tjockt lager av genomskinlig vävnad, med en ljuskänslig nerv innanför, och sedan tänka sig att varenda del i detta lager långsamt men säkert förändrar sin täthet, och att lagret delas upp i olika lager med olika täthet och tjocklek, placerade på olika avstånd från varandra, samtidigt som ytorna på varje lager långsamt ändrar form. Därutöver måste man också anta att det finns en kraft som ständigt och intensivt vakar över varenda liten slumpartad förändring, som kan leda till att det under olika omständigheter på något sätt och i någon mån ges en klarare bild. Man måste föreställa sig att varje nytt sådant tillstånd hos instrument multipliceras miljoner gånger, och att vart och ett bevaras tills det kommer fram något bättre, då de gamla förstörs. Hos de levande varelserna är det variationer som åstadkommer de lätta förändringarna, generationernas gång mångfaldigar dem nästan i all oändlighet och det naturliga urvalet väljer med osviklig skicklikhet ut alla förbättringar. Låt sedan denna process fortsätta miljoner sinom miljoner år, och låt den varje år verka på miljoner individer av alla de slag. Kan man då inte tänka sig att resultatet skulle kunna bli ett levande optiskt instrument, som är lika överlägset ett tekniskt instrument av glas och metall som skaparens verk är överlägsen människans.[5]

För mig är det svårt att hitta någonting som är mer irrationellt och ovetenskapligt hos Darwin än denna utsaga. I citatet ovan har jag kursiverat de uttryck där Darwin uttryckligen vädjar till vår fantasi när det observerbara, prövbara och förnuftiga resonemanget tar slut. Och tänk att han försöker få oss att tro att det naturliga urvalet kan göra detta omöjliga, nämligen att skapa ett öga från "ett tjockt lager av genomskinlig vävnad". Vi har aldrig observerat något av detta äga rum i naturen! Jag hör ateister protestera igen. Evolutionsprocessen är en så märklig process att den inte går att observera just då den äger rum. Den kan upptäckas först efterhand. Eftersom vi har ögon måste evolutionen har ägt rum! Läsaren behöver dock inte bli övertygad av en sådan meningslös retorik. Det enda vi frågar efter är materiella bevis för evolutionens underverk.

När Darwin har gett fantasin fria tyglar säger han retoriskt: "Om någon kunde påvisa förekomsten av ett organ som definitivt inte kunnat bildas genom ett stort antal på varandra följande små förändringar, då skulle min teori bryta samman helt". Men skulle det inte vara hans uppgift att bevisa att ögat har uppstått så som han hävdar? Darwin försöker kasta bevisbördan på den som inte tror på hans fantasifoster. Det är en strategi som används också av dagens ateister. Darwins fantasifoster bevisar absolut ingenting. Hans samtida hade hävdat att ögats konstruktion förutsätter en intelligent planläggning på samma sätt som kikaren. Här låter Darwin sitt förnuft dra slutsatsen av "sakliga skäl", dvs. av erfarenheten att kikarens tillblivelse förutsätter mänsklig planering och ingenjörskonst. Sedan släpper han fantasin fritt och förnuftet får stryka på foten. Tänk att han tror att läsaren utan vidare köper hans helt grundlösa spekulationer (Dawkins och hans trosfränder har köpt och bör därför noga "tänka efter…."). Man undrar om Darwin tänker att också hjärnan blev till på samma sätt? Kanske måste vi där föreställa oss om en klump av någon geleaktig substans i vilken det finns en tankekänslig nerv… Vidare bör vi tänka oss att denna geleaktig klump börjar formas… osv. osv.

Alla som har utrustats med sunt förnuft förstår att Darwins tanke är inte bara absurd utan extremt absurd. Det är ungefär som att hävda att en ko kan hoppa till månen om man bara i sin fantasi kan föreställa sig hur man löser alla de problem som en ko ställs inför ett sådant hopp. Men om vi bara ger kon tillräckligt mycket tid kan det till slut hoppa till månen. Jag tror inte att någon tror på att något sådant händer, även om vi i fantasin skulle lösa alla problem. Fantasi och verklighet är två olika saker, två olika kategorier i det mänskliga livet. Och om vi någonsin skulle finna en ko i månen är vi helt säkra på att den inte har kommit dit genom ett hopp utan i en rymdfarkost från jorden. Darwins värld är som barnens sagoböcker, där kan det som i den verkliga världen är omöjligt bli möjligt.

Darwin gör exakt det motsatta han säger i det första citatet i början av detta kapitel. Han låter fantasin ta över förnuftet!

Skenbar eller verklig design?

Den viktiga frågan som vi ställer är: är design i naturen bara till synes eller verklig? Dawkins svar är klar: komplexitet är bara "skenbart avsiktlig".[6] I ett försök att manövrera bort frågan om design hävdar Dawkins att accepterandet av en designer ställer oss inför en större fråga, nämligen designerns egen uppkomst. "[V]em skapade skaparen?", frågar han.[7]

Denna fråga visar bara att Dawkins aldrig accepterat den kristna trons mest grundläggande övertygelse, nämligen att Designern, dvs. Skaparen har ingen början. När han hävdar att han har läst Bibeln ordentligt har han tydligen hoppat över alla texter som talar just om Gud som ett evigt väsen. Gud har ingen början och inget slut. Han har ingen orsak. Gud är en nödvändig existens enligt den klassiska kristna tron. I ordboksdelen till Bibel 2000 förklarar man ordet "Evig, evighet, evigt liv" på följande sätt: "I biblisk mening är evigheten inte ett tidsbegrepp utan en existensform, en tillvaro och inte en tidrymd… Gud är evig utan begynnelse och ände." Guds namn Jahve (JHWH, Guds namn på hebreiska) utrycker hans eviga varande, "Jag är den jag är". Så presenterade Gud sig själv för Mose i Andra Moseboken 3:14. Septuaginta[8] översätter JHWH med orden ego eimi ho on som kan översättas som "jag är den varande". Genom profeten Jesaja (43:10) säger Gud uttryckligen följande: "Ingen gud har blivit till före mig, ingen skall komma efter mig." Dawkins resonemang kan leda vilse bara dem som inte känner till vad Bibeln faktiskt säger.[9]

Materialistiska evolutionister hävdar alltså att design är bara skenbart, inte verklig. Är det verkligen så? Vi får reflektera över vetenskapens sätt att arbeta för att kunna finna ett tillfredställande svar. Hela den vetenskapliga forskningen går ut på att förklara naturen, finna samband i naturen. Biologer söker efter förklaringar till livets komplexitet och dess komplexa sammanhang. Den historiska geologin försöker förklara jordens historia. Paleontologer försöker leta efter orsaker till djurarters massdöd i det förflutna. Kosmologer försöker förklara universum etc. Man söker inte efter skenbara utan verkliga förklaringar. Och vad upptäcker man? Design! James Valentin t.ex. använder orden "design elements" i förordet i sin bok On the Origins of Phyla. Uttrycket återkommer i rubriken till kapitel 2, "Design Elements in the Bodyplans of Phyla".[10] Men som övertygad evolutionist tror han inte att design är verklig.

Med hänvisning till Valentin vill jag bara säga att vetenskapen måste använda ett teleologiskt[11]språk när man lägger fram vetenskapliga rapporter av sitt arbete. Vetenskapen söker rationella förklaringar och uttrycker sina slutsatser med hjälp av ett telelogiskt språk. Design är så uppenbar att man inte ens behöver vara vetenskapsmän för att upptäcka det. Det är av den anledningen Dawkins säger att vi ska akta oss för att frestas att tänka att design är verklig. Men tänk om alla vetenskapsmän sammanfattade sina vetenskapliga uppsatser i stil med: "Min uppgift har varit att visa att "förbränning av olja resulterar i ökad koldioxidhalt i atmosfären", och min undersökning bekräftar denna tes, men mitt resultat är inte verkligt, det är bara skenbart."

Låt mig illustrera detta med ett ytterligare tankeexperiment. Om du mår dåligt under en tid börjar du misstänka att du är allvarligt sjuk. Du ringer till vårdcentralen för att komma till en undersökning. En del prover tas och efter en tid får du en förnyad kallelse att komma till mottagningen. Doktorn har några papper i sin hand och ser väldigt bekymrad ut. "Jag är ledsen men jag måste säga att du har elakartad cancer. Alla prover var positiva." "Men", fortsätter doktorn glatt, "jag vill bara säga att du inte behöver oroa dig, resultaten bara är skebar!" Du går hem glad med doktorns beksed att provsvaren bara är skenbara även om du vet sanningen om ditt sjukdomstillstånd. Dawkins och andra ateisters prat om skenbar design i naturen är lika vilseledande och rent önsketänkande.

Den centrala frågan är: hur vet vi om något har designats av en intelligens eller inte? Kan vi på något sätt med hjälp av vetenskapliga resonemang komma fram till att design är verklig? Jag tror att vi kan det. Oftast avgör vi intuitivt om något är designat. Vi behöver inte vara ingenjörer eller tekniker för att inse att t.ex. ett flygplan är ett resultat av design. Tingen i sig talar för sig, om de är designad eller inte. Jag har aldrig träffat den som konstruerade det första flygplanet. Men att inte ha sett den personen ändrar inte min intuition att begripa att flygplan är en produkt av en intelligent varelse. Jag minns fortfarande när jag för första gången på 1950-talet såg ett flygplan. Redan då sade min barnaintuition att planet var gjort av människor. Även om jag inte hade någon kunskap om flygplanets konstruktion träffade min intuition rätt, nämligen att det är en produkt av intelligent design.

Samma resonemang gäller design i naturen. Vi behöver vara varken biologer eller paleontologer när vi intuitivt förstår att levande organismer är designade. När jag ser en fågel flyga över mitt huvud säger min intuition att fågeln med dess flygförmåga måste vara en produkt av intelligent planläggning. Det är mycket som ska stämma innan fågeln kan flyga. Kroppsviktens relation till vingarnas bärkraft. Vingens detaljerade planläggning för att flygning över huvud kan bli möjlig. Vingarna är konstruerade så att de bär fågeln upp i luften och för den både framåt. Fågeln måste också kunna manövrera i ett lufthav som ofta är turbulent. Vid landningen måste vingarna kunna användas så att fågeln inte kraschlandar och dör. Allt detta styrs av ett komplicerat nervsystem som koordinerar alla dessa och många, många flera detaljer som gör flygningen möjlig. Hela naturen är full av liknade exempel. Bara den som tar på sig de av evolutionismen färgade glasögonen ser inte det uppenbara.

För att undvika problematiken med design börjar Dawkins tala om det naturliga urvalets "kumulativa process" och "ackumuleringens makt".[12] I boken Climing Mount Improbable resonerade han på följande sätt om evolutionens ackumulerande makt. Han beskriver ett berg vars ena sida är en brant klippvägg som är omöjlig att klättra upp, medan den andra sidan stiger långsamt mot toppen. Evolutionen gör inget hopp från bergets fot till toppen.

Evolutionen däremot går runt berget och kryper uppför den långsamma stigningen till toppen. Ingen konst! Principen att klättra upp den långsamma stigningen i motsats till att ta ett språng uppför den branta klippväggen är så enkel att man förundras över att det tog så lång tid innan Darwin steg in på scenen och upptäckte den.[13]

Tänk om det vore så enkelt! Tänk om ackumuleringen av små evolutionära steg leder till fulländning. Men var finns bevisen? Vi frågar alltid efter materiella bevis. Vi vill se att påståendet korresponderar mot verkligheten.

Låt oss ta vårt exempel med fågeln för att visa hur vilseledande Dawkins resonemang kring är. Vi tänker oss ett djur som inte är fågel gömma sig bakom klippväggen vid bergets fot (egentligen vet vi inte ens vad det är som sitter vid klippväggen). Enligt Dawkins berättelse ser vi inte bakom berget men vi tror att evolution av fågeln från icke-fågel framskrider. Tiden går, och simsalabim ser vi en fullfjädrad fågel uppe på bergets topp. Den som i början inte alls var fågel blir fågel. Aha, evolutionen är sann! Men vi börjar "tänka efter", alldeles som Dawkins uppmanar oss. Vi undrar hur det egentligen gick till att det sitter en fulländad fågel där på bergets topp? Vi såg ju ingenting! Tänk om fågeln kom dit upp på något annat sätt! Vi klättrar upp till toppen av Dawkins ”Osannolikhetens berg” för att se vad som pågick bakom bergets andra sida och samtidigt bekanta oss med fågeln.

Från toppen kan vi se bakom berget. Längst nere vid bergens fot ser vi olika djur. Alla tycks vara fulländade på sitt sätt. Hm… Vi funderar. Men vi ser inga djur som är tioprocentiga fåglar, tjogofemprocentiga fåglar, femtioprocentiga fåglar eller åttiofemprocentiga fåglar. Vi börjar inse att fågeln inte har kommit upp den vägen och på det sättet som Dawkins hade sagt. Den har tydligen placerats fulländad på bergets topp.[14]

Vi tittar närmare på fågeln. Vi ser inga evolutionära drag i den. Den är fulländad! Vi undrar: hur blev fågeln fågel?Uppenbarligen har inte evolutionen gjort det?  Den är designad för att vara ingenting annat än en fågel. Den enda rationella slutsatsen måste bli att det finns en Skapare som har designed och skapat den! Dawkins ”Osannolikhetens berg” förvandlades till ett "Förklaringsberg" för oss som gjorde besväret att klättra upp för att se vad som döljer sig bakom ”Osannolikhetens berg”!

Intelligent design

En av de mest betydelsefulla nya rörelser som uppstod på slutet an 1900-talet var Intelligent Design-rörelse. Intelligent design som rörelse arbetar just med frågor som dessa. Den försöker skingra alla evolutionistiska dimridåer som hindrar människor att upptäcka att design i naturen är verklig. Vår intuition och all vår vetenskapliga kunskap förstärker övertygelsen att organismerna har blivit till genom intelligent planläggning. Men det är viktigt att påpeka att Intelligent design inte är ― vad jag kan förstå ― en vetenskaplig teori. Den är snarare ett öppet förhållningssätt inför verkligheten. Design härleds ur naturens komplexitet. Den är i en mening en fråga om sannolikhet.

När Darwin kom med sin teori om det naturliga urvalet var hans syfte att ersätta gudomlig design.

En av ID: s förgrundsgestalter, William Dembski, har använt det s.k. förklaringsfiltret (se bilden lägst upp) med vars hjälp man kan dra slutsatser från olika sakförhållanden i naturen, om slumpen räcker som förklaring eller om det snarare är fråga om design.[15] Dembski (och naturligtvis många före honom) gör en skillnad mellan tillfälliga, komplexa och specifika förhållanden i naturen. När man betraktar naturen och försöker förklara den bör man ställa frågor som: Är det som jag ser bara en tillfällighet? Eller är det något som jag ser som komplext? Eller är det specifikt? Det vi ser i naturen kan förklaras antingen genom att hänvisa till nödvändighet, till slump eller till design.

Vi tar en cykel som ett exempel. Om vi placerar ordet cykel i startpunkten ställer vi frågor om cykelns ursprung. Uppstod cykeln av en tillfällighet? Nej! Är cykeln komplex? Ja! Visar den specifikt komplexitet? Ja! Alltså är cykeln designad. Ibland kallas denna procedur inferens till den bästa förklaringen. Alla levande organismer visar komplext och specifik information och är därmed designade.

Ett enkelt exempel. Du vinner en miljon på ett lotteri. Hur förklarar du det? Jo, det var en ren slump. Den vinnande lotten föll på dig. (Naturligtvis hade du köpt en lott, men av själva handlingen att du köpte lotten följdes inte av nödvändighet att du också skulle vinna en miljon.) Någon måste vinna, och lotten föll på dig. En ren slump. Detta exempel visar varken något komplex eller specifikt. Ren slump räcker som förklaring.

Ett ytterligare exempel. När vi ser en sten falla till marken förstår vi att detta händer av nödvändighet. Stenen faller inte av en tillfällighet till marken i stället för att falla till himlen. Det är den gravitationella attraktionen mellan två kroppar som gör att stenen faller till marken. Av nödvändighet faller stenen på marken.

Naturlagarna, som i exemplet ovan med stenen, förklarar saker som sker av nödvändighet. Men deras förklaringskraft slutar där. Att jorden kretsar runt solen förklaras genom naturlagar. Dessa lagar säger dock ingenting hur det kom sig att jorden kretsar kring solen och varför.

Hur förklarar vi då komplexa och specifika saker och förhållanden i naturen som t.ex. levande organismer, om naturlagarna är till ingen nytta? Är slumpen en förklaring? Nej, säger Richard Dawkins. Är det design som förklarar? Ja, säger ID. Nej, säger Dawkins. Är det naturliga urvalet? Ja, säger Richard Dawkins. Nej, säger ID. Vem har rätt? Vems slutledning grundar sig på "sakliga skäl"? Jag tror att lösningen ligger i begreppet information. Låt oss därför säga några ord om information.

Information

Vi är mycket väl bekanta med detta ord i vårt informationssamhälle. Men vad är information? Svensk ordbok definierar information som "1 (meddelande) mängd fakta vanligen av mer eller mindre exakt slag… 2 inre struktur som reglerar viss process e. d.; särsk. om cellernas molekylstruktur som bestämmer arvsanlagen: genetisk [information]."

I denna definition lägger vi särskild vikt på den andra definitionen. Information är "inre struktur som reglerar viss process". Alla levande organismer omfattas av den andra definitionen. Stenar och andra döda ting har inte information i sig som skulle reglera några processer i dem. Här tror jag att du som läsare redan intuitivt frågar: hur kommer det sig att denna reglerande information finns just bara i levande organismer? Hur kom det sig att någonting över huvudtaget är levande? Vad är liv? Hur uppstod denna reglerande information i levande organismer? Och nu tänker vi på den specifika sortens information som finns i celler? Information i denna betydelse kan inte vara universell, i så fall skulle också stenar besitta den. Materian tycks m.a.o. inte vara källan till specifik information. Genom denna sorts uteslutningsprocess kan vi komma fram till ett rimligt svar: en intelligens måste ligga bakom denna sorts information. "Den enda kända källan som kan generera komplex, specifik information är intelligens", skriver William Dembski.[16]

I grund och botten handlar det om den genetiska koden, dvs. den genetiska informationen. Men hur uppstod denna information? Ingen vet! Noam Lahav skriver: "Trots fortgående försök av hundratals vetenskapsmän, har problemet med den genetiska kodens ursprung inte blivit löst än."[17] Lahav skrev detta för nio år sedan. Men frågan är lika olöst i skrivande stund. På samma sätt som den genetiska informationens ursprung är olöst, är det med livets uppkomst. Ingen vet hur livet uppstod eller varför. Ur vetenskaplig synpunkt kan vi inte heller avgöra vilket som uppstod först, livet eller informationen. Utan information inget regleringssystem för levande organismer. Utan liv inga levande organismer som regleras. Vilket kom först: hönan eller ägget?

Beträffande den genetiska informationen finner vi följande i Wikipedia under "Genetiska koden". "Denna genetiska standardkod används av nästan alla organismer och verkar ha överlevt utan egentliga förändringar (kursiv min) redan innan livet delades upp i de tre stora avdelningarna arkéer, eubakterier och eukaryoter för miljarder år sedan."

Dawkins och hans meningsfränder borde verkligen tänka om. Om evolutionen är sann har den genetiska koden, den information som reglerar allt liv, varit oförändrad under fyra miljarder år! Samtidigt som det naturliga urvalet i all hemlighet har förändrat nästan allt!

Låt oss återgå till Dawkins och hans fasta tro på att design i naturen bara är skenbar. Hur förklarar man den paradox som uppstår om man tror som Dawkins och hans meningsfränder att den information som är verklig ger utslag i skenbar design? Jag kallar detta för den dawkinska paradoxen. Tror Dawkins att också den genetiska informationen är bara skenbar? Nej, det gör han naturligtvis inte. Jag tror att han accepterar att den genetiska kodens existens har bevisats materiellt. Men då uppstår denna paradox. Den genetiska informationen är verklig men dess effekt, design, är bara skenbar. Om min hand visar bara skenbar design då kan inte den informationen som reglerar denna skenbara design heller vara verklig. Detta är absurt, men en logisk slutsats av Dawkins resonemang. Kanske resonerar Dawkins så att det naturliga urvalet på ett hemlighetsfullt och icke synligt sätt har skapat verklig information men att denna information ljuger när den framträder i organismer som design. Eller är det tvärtom? Design är verklig, men den bakomliggande informationen bara skenbar.[18]

Sammanfattning

Låt oss sammanfatta diskussionen kring design. Frågan om design är kanske den mest centrala frågan i ateismens kamp mot tron. Om design är verklig ― och som vi har kommit fram till att den är ― rasar hela den darwinistiska världsbilden. Design och dess bakomliggande information är verkliga. Den kristna tron har alltid hävdat att Gud har designat universum och livet. Den uppfattningen korresponderar mot verkligheten. Den information som reglerar levande organismer är tillgänglig för vetenskaplig forskning. Informationen är verklig. När ateister hävdar att design bara är skenbar och samtidigt vet att den bakomliggande informationen är verklig, uppstår den dawkinska paradoxen. Återigen upptäcker vi att ateisternas förnuft är på villovägar när de hävdar att design bara är skenbar.

Design är ett fruktbart koncept. Intelligent design vill återföra vetenskapen till tiden före Darwin. Vetenskapens största landvinningar gjordes då. Jag vill sluta denna diskussion med tänkvärda ord från Michael C. Rea:

När allt kommer omkring, och även om det skulle vara möjligt att en komplex värld som bär tecken efter design kom till existens som ett resultat av slumpmässiga processer, av allt att döma är det extremt osannolikt att det gick så till.[19]

 Noter

[1] Francis Darwin (ed.) The Autobiography of Charles Darwin and Selected Letters, Dover, 1958, sida 63.

[2] Ernst Mayr, Toward A New Philosophy of Biology, Harvard, 1988, s. 169.

[3] Richard Dawkins, Illusionen om gud, Pocketförlaget, 2006, s. 177.

[4] Charles Darwin, Om arternas uppkomst, Natur och kultur, 1995, s. 145-146.

[5] Darwin, 1995, sida 145. Kurs. mina. Darwins användning av ordet "skapare" i texten är bara ett sätt att inte stöta med sina samtida. Den verkliga "skaparen" i hans text är det naturliga urvalet.

[6] Dawkins, 2008, sida 139. I Den blinde urmakaren har Dawkins utvecklat tanken vidare. Där använder Dawkins sin fantasi i syfte att försöka övertyga sin läsare till att tro att små ”slumpsteg” kan i slutändan producera all den fantastiska komplexitet naturen uppvisar. ”Men den totala summan av steg, från begynnelsen till den komplicerade slutprodukten, är allt annat än slumpartad.” (Sida 52). I Dawkins värld är allting möjligt bara man ger fantasin fria tyglar! Se det första citatet från Dawkins i början av detta kapitel.

[7] Dawkins, 2008, sida 141.

[8] Septuaginta, som ofta förkortas med bokstäverna LXX (dvs. "70"), är grekisk översättning av Gamla testamentet som gjordes på 200-talet f.Kr.

[9] Se också följande texter: Psalm 90:2; Jesaja 40:28; Jeremia 10:10.

[10] James Valentin, On the Origins of Phyla , The University of Chicago Press, 2004, s. xxiii, 40.

[11] Teleologi kommer från grekiskans telos, "ändamål", "syfte" och logos, "ord", "lära".

[12] Dawkins, 2006, sida 141. Kursiv hans.

[13] Dawkins, 2006, sida 142.

[14] Resonemanget grundar sig på det faktiska fossila materialet. Man har aldrig funnit några som helst övergångsformer för fågeln. Det enda, men omdiskutera är Archeopteryx (kallas ofta för urfågel). Tron på att fågeln har utvecklats från ett dinosaurieliknande djur saknar alla materiella bevis och därför är forskarna oense om fågelns evolutionära förfäder, Alan, Fiduccia, The Origin and Evolution of Birds (andra uppl.), Yale University Press, 1999, sida 45.

[15] Se t.ex. William A Dembski, Intelligent Design, InterVarsity Press, 1999, kap. 5.

[16] Dembski, 1999, sida 169.

[17] Noam Lahav, Biogenesis, Oxford University Press, 1999, s. 209.

[18] För en som vill läsa mer om information och den moderna evolutionismens förlorade kamp mot design rekommenderar jag Lee Spetner, Nor by Chance. Shattering the Modern Theory of Evolution, The Judaic Press, 1997.

[19] Michael C. Rea, World Without Design, Clarendon Press, 2002, sida 215. Kursiv hans.

Litteraturtips

Här några grundläggande böcker jag vill rekommendera:

Phillip Johnson, Fallet Darwin, Credo akademin, 1991, 1993, 2010. Jag rekommenderar varmt denna bok som utlöste hela ID-rörelsen.

Michael J Behe, Darwin´s Black Box, Free Press, och av samma författare, The Edge of Evolution, Free Press, 2007.

William A Dembski har skrivit flera böcker. Hans avhandling The Design Inference, Cambridge University Press, 1998 utgjorde en av de viktiga milstolparna i ID-rörelsens frammarch. Denna bok är svår p.g.a. sin karaktär som avhandling med komplicerad matematik.

Jonathan Wells, Icons of Evolution, Regnery, 2000. I denna bok visar Wells hur vilseledande skolböcker kan vara när de tar upp evolution.

Stephen Meyer, Signature in the Cell, HarberOne, 2009.

Stephen Meyer, Darwin´s Doubt, HarberOne, 2013.

Werner Gitt, Without Excuse, Creation Book Publisher, 2011. Gitts bok är en mycket grundläggande bok i information och visar evolutionens omöjlighet att generera specifik information.

Perry Marshall. Evolution 2.0, BenBella 2015.

Dela den här sidan