Israel i Guds plan

Israel och Mellersta Östern är ofta i medierna. Bakgrunden till detta intresse ligger naturligtvis i regionens historia. I Mellersta Östern uppstod tre stora världsreligionerna, judendomen, kristendomen och islam. Man brukar kalla dessa tre relugioner för abrahamitiska religioner. Alla gör anspråk på att härstamma från Abraham. Av dessa tre är judendomen den äldsta, sedan kommer den kristna kyrkan, och islam är den yngsta.

Abraham levde omkring år 2100 f.Kr. Som nation uppstår judendomen först efter uttåget från Egypten ca 1450 f.Kr. Omkring 1000 f.Kr. blir Israel ett enat kungarike, som ca 300 år senade splittras till två självständiga nationer, Juda (sydriket) och Israel (nordriket).

722 f.Kr. erövras nordriket av assyrierna och upphör att existera som en nation. Drygt hundra år senare erövrar babylonierna sydriket och för folket i fångeskap (586 f.Kr.).

Under en kort tid (under mackabeerna) får Israel tillbaka sin självständighet, men år 63 f.Kr. erövrar romarna landet och Israel förlorar sin självständighet. Slutligen, år 70 e.Kr., förstörs det andra templet och folket skingras i diaspora.

1948 blir Israel åter en självständig nation, dock inte ett kungarike utan en republik med en president i spetsen.

Kristendomen uppstår i o m Jesus död och uppståndelse från de döda omkring år 30 eller 33 och har sedan dess varit en levande rörelse utan avbrott. I dag är den kristna tron den största religionen i världen (störst antal medlemmar).

Islam uppstår är 622 e.Kr. Detta år vandrade Muhammed med sina anhängare till Medina. Denna händelse räknas som begynnelsen för islamsk tideräkning. I likhet med den krista kyrkan har islam spridit sig överallt och fortsätter att växa.

Jag ska inte gå in på en djupare historisk beskrivning av dessa tre religioner, utan koncentrerar mig på judendomen och staten Israel. Detta gör jag genom att se på israels plats i Guds plan. Min fråga är: varför Israel (judarna)? Och har Israel någon profetisk betydelse i våra dagar? Av utrymmesmässiga skäl måste jag försöka vara ganska kortfattad, men jag hoppas att mina två frågor blir väl belysta. Min utgångspunkt är hela Bibeln men Nya testamentet "har sista ordet".

Abraham

Gud uppenbarar sig för Abrahan och ber denne lämna sitt fädernesland och flytta till ett land som han kommer att visa.

  • Herren sade till Abram: "Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått."

Första Moseboken 12:1-3 

Gud lovar Abraham ett land och att han skulle bli "ett stort folk". Gud kommer att välsigna Abraham och alla folk på jorden skulle bli välsignade i honom. Sexhundra år senare blir löftet till Abraham uppfyllt. Hans ättlingar blir en nation under Guds välsignelse.

Vid Sinaiberg uppenbarar Gud sin vilja och ger Israel de "tio orden". Israel blir ett utvalt folk, Guds egensomsfolk framför alla andra folk, men på vilkoret att folket skulle hålla Guds förbund.

  • Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk - ty hela jorden är min.

Andra Moseboken 19:5

Vad skulle då Israel "hålla" för att bli kvar i Guds förbund? Svaret finner vi i Femte Moseboken 4:13. "Han (dvs Gud) förkunnade sitt förbund för er och befallde er att hålla det: de tio budorden, som han skrev på två stentavlor." (De tio budorden finns i Andra Moseboken 20:2-17 och i Femte Moseboken 5:6-21) Detta förbund var dock bara tillfälligt och skulle sedan ersättas med det "nya förbundet" som Herren genom profeten Jeremia kunggjorde, Jeremia 31:31-24.

 

  • Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: "Lär känna Herren", ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.

 

När Jesus föds som den utlovade Messias fullbordas Jeremias profetia i honom. Vid den sista måltiden citerar Jesus profeten Jeremia.  

  • "Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: 'Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er'." (Lukasevenageliet 22:20).

I Romarbrevet klargör Paulus syftet med Israel, han skriver:

  • "Vilket företräde har då judarna, vilken fördel ger omskärelsen? En stor fördel, på alla sätt. Först och främst: Guds ord anförtroddes åt dem. (Romarbrevet 3:1-2)
  • "Jag skulle önska att jag själv fördömdes och skildes från Kristus om det kunde hjälpa mina bröder och stamfränder. De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, gud, välsignad i evighet, amen. (Romarbrevet 9:3-5)

Israel som nation och judarna som ett folk hade den viktga uppgiften att bevara och förvalta Guds ord (Guds uppenbarelse i historian och i skapelsen) tills Jesus skulle komma. Israel har inte längre någon (särskild) del i Guds plan att rädda mänskligheten. Israels geografiska kungarike har ersatts av Guds universella rike som består av människor från alla länder, folkslag och språkgrupper.