Vem är Jesus?

Snart är det jul då vi blir påminda om Jesus. Men vem var/är Jesus? Frågan låter kanske lite märklig, men så är det inte. Den är den viktigaste frågan vi människor kan ställa när det gäller Jesus, historiens och tidens mittpunkt. Att ge det rätta svaret på denna fråga är viktigt. Under kyrkans 2000-åriga historia har man hittat på olika förklaringar till Jesus person. Här försöker jag i all korthet ge det nytestamentliga svaret på frågan ”vem är Jesus?”. Detta gör jag genom att ta upp de mest centrala nytestamentliga texter som talar om Jesus – och jag tar hjälp från den grekiska grundtexten för att belysa vissa specifika aspekter som har med Jesus person att göra. 

Jesus är Guds ”ende son”

Från Nya Testamentet (Johannesevangeliet 3:16) får vi veta att Jesus är Guds ”ende son”. Uttrycket som Johannes använder i grundtexten (grekiskan) är huion ton monogene, ”den ende sonen” (i Joh. 3:16 objektivform). Huios betyder ”son” och gene (från geneá) betyder ”avkomma”, ”födelse”. (I övrigt använder Johannes ordet teknon när han skriver om Guds ”barn”. Vi kristna är också Guds ”barn” (teknon) men inte huios.  Bara Jesus är Guds huios. I Johannesevangeliet 1:14 finns uttrycket ”den ende sonen”. Här har vi ordet monogenous som betyder ”enfödd”. Också i Första Johannesbrevet 4:9 finner vi uttrycket att Gud ”… sände sin ende son till världen…” (ton huoin autou ton monogene, ”sin ende/enfödde son”). Det är endast Johannes som använder detta uttryck om Jesus. Jesus har en unik relation till Gud. Bara han är Guds ende (enfödde) son. Gud blir Jesus Fader i o. m. Jesus födelse. Vid sin födelse blev Jesus människa lik oss (Filipperbrevet 2:7, se också Hebreerbrevet 2:14). 

Från Nya Testamentet får vi också veta att Jesus föddes genom den heliga Anden. När Jesus blivande mor, Maria, får veta av en ängel att hon skulle bli havande och föda en son, blir hon förbryllad och frågar: ”’Hur skall detta ske? Jag har aldrig haft en man’. Men ängeln svarade henne: ’Helig ande skall komma över dig, och Herrens kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son’” (huios theou). 

Från Nya Testamentet får vi veta att Jesus fanns till före sin födelse, inte som ”Jesus” utan som ”ordet”. Johannes börjar sitt evangelium med orden: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.” (Én árchē ēn ό lògos, kaì ό lόgos ēn pròs tòn theòn, kaì theòs ēn ό lόgos, Joh. 1:1). Ordet lògos förekommer här tre gånger och två gånger sammankopplas det med Gud. Johannes fortsätter i vers 2: ”Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till”. Johannes har alltså använt ordet logos (”ordet”) för att beskriva Jesus preexistens

Ordet logos hade en speciell innebörd i den antika världen. Med hjälp av logos beskrev man världen, dess begriplighet och rationalitet; men logos var också källan till mänskliga ”dygder” och ”fromhet”.  För stoikerna uttryckte logos kosmos’ ordning och dess teleologiska orientering mot målet (teleologi har med mål/ändamål att göra). På detta sätt blev logos likställt med gud och förnuft med kosmisk makt som den materiella världen gav uttryck för. Orsaken till att universum är begripligt hänger samman med dess struktur och kan beskrivas med hjälp av matematik och naturlagar. ”I begynnelsen fanns information…” skulle man kunna säga. När Gud talade världen till existens var det hans ord som aktivt verkade i skapelsen. Ordet är ett med Gud själv, precis som Johannes säger. 

Jesus var före allt annat

Lukas har i sitt evangelium (2:7) använt samma ord, prototokos, som översätts ofta med ordet ”förstfödd” i Lukas 2:7. ”Prototokos” har dock en speciell mening när det gäller Jesus relation som sonen till Fadern och skapelsen. Ordet prototokos uttrycker den unika relationen som har med Jesus preexistens (föruttillvaro) och hans rangordning i skapelsen att göra. Aposteln Paulus skriver likadant i Kolosserbrevet (1:15-17): ”Han (Jesus) är den osynliga Gudens avbild, den förste före hela skapelsen, för i honom skapades allt som finns i himlen och på jorden, både det synliga och det osynliga, troner och auktoriteter, härskare och makter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han finns till före allting, och i honom hålls allting samman.” Här har Paulus använt uttrycket èstin prò pántōn, som ger oss denna insikt om Jesus föruttillvaro. Han ”finns före allting”. Jesus fanns före allt skapat. 

Också Paulus har använt eìkōn, om Jesus som Guds ”avbild”. Vi blir också påminda om texten i Romarbrevet (1:20) där Paulus beskriver att Guds ”osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga”. I Kolosserbrevet tillskriver han skapelsen som Jesus verk. I Romarbrevet tillskriver han skapelsen som Guds verk. Jesus relation till skapelsen är helt unik. Ingen har – före honom eller efter honom – blivit till som Jesus. Ingen annan har denna fader-son relation till Gud och den unika relationen till skapelsen. 

I Hebreerbrevet (1:3) får vi ytterligare insikter i Jesus person. Författaren skriver om ”Sonen [som] utstrålningen av Guds och en avbild av hans väsen, och som bär upp allt med kraften i sitt ord.” Ordet ”utstrålningen” är översatt från apaúgasma som betyder bokstavligen ”utstrålning”. På samma sätt som solen strålar ut sitt ljus på samma sätt strålar Jesus Guds väsens härlighet. Vi ser inte solen i sig, vi ser bara dess bländande strålning. På samma sätt är det med Gud. Vi ser inte honom själv. Vi ser Guds härlighets strålning i Kristus (jfr Paulus i 2 Kor. 3:18). Vi inte kan skilja solens strålning från solen. De är ett och samma. På samma sätt kan vi inte heller skilja mellan Gud och Jesus. De är ett och samma. 

Det finns ytterligare tre ord som författaren till Hebreerbrevet (1:3) har använt om Jesus, eikon (se ovan Kol. 1:15-17) och charaktēr. Det sistnämnda ordet förekommer bara här i hela Nya testamentet. Ordet betyder ”avbild”, ”avtryck”, ”kopia”. Det används också om ”sigill”. Jesus är Guds karaktär, en exakt kopia av allt vad Gud är. Det tredje ordet är hypostáseōs, från hypόstasis, ”varelse”, ”essens”, ”verklighet”. I grundtexten hänger charaktēr och hypόstasis ihop. Jesus är Guds väsens karaktär, dvs. allt vad Gud är. När Jesus föddes som människa ”avstod” han från sin ”jämlikhet med Gud” så som Paulus uttrycket det i Filipperbrevet 2:6,7. Jesus svar till lärjungen Filippos som bad om att få se Gud är avslöjande: ”Den som har sett mig har sett fadern” (Joh. 14:9). 

Vi kan sammanfatta Nya testamentets vittnesbörd om Jesus med orden från Johannesevangeliet (kap 8). Där finner vi ett samtal mellan Jesus och några ”judar som trodde på honom” (vers 31). Samtalet kommer att kretsa sig kring ”sanningen” (vers 32) och kring Jesus ”vittnesbörd” om sig själv (7:18). Samtalet utmynnar till frågan om Jesus person. Jesus sista replik blir: ”Sannerligen säger jag er: jag är och jag var innan Abraham blev till.” (Vers. 58) ”Jag är och jag var” är översatt från grekiskans genésthai égō eìmí. Uttrycket prìn Abraàm genésthai égō eìmí betyder: ”innan Abraham föddes är jag”. Genésthai kommer från gínomai, ”att födas” och égō eìmí betyder ”jag är”. När Jesus säger detta tänker han på texten i Andra Moseboken (3:14) där Gud presenterar sig själv för Mose med orden ”jag är den jag är” (ehje asser ehje på hebreiska). Några verser tidigare har Gud sagt att han är ”Abrahams, Isak och Jakobs Gud” (vers 6, se också vers 15). När Jesus sammankopplar sig själv med Abraham och det heliga gudsnamnet ”jag är” förstår judarna direkt vad han menar. Han säger sig vara ”jag är” dvs. den som uppenbarade sig för Mose. I den grekiska översättningen av Gamla testamentet, Septuaginta (LXX) finns uttrycket égō eìmí ho ōn, dvs. ”jag är den varande”, eller ”jag är [den] jag är” i 2 Mos. 3:14. 

Jesus i gammaltestamentliga böcker

Nya testamentet hänvisar till flera profetior om Jesus. Efter sin uppståndelse, när Jesus mötte lärjungarna, påminde han dem om att Gamla testamentets skrifter talade om honom (se Lukasevangeliet 24:25-27, 44-46, se också Joh. 5:39). Här hänvisar jag bara till några exempel av evangeliernas hänvisningar till Gamla testamentets förutsägelser om Jesus, Matteusevangeliet 1:21-23; 2:4-5; 3:11-12; 11:2-10;12:18-21; Markusevangeliet 12:10-11; Lukasevangeliet :6879; 3:4-6; 4:18-19, 21; 22:20 (se Jer. 31:31-34), 37; Johannesevangeliet 19:24,28,36,37, osv. osv. 

Slutsats

Under den kristna kyrkan historia har man gjort olika försök att svara på frågan, ”vem är Jesus?” En del har försökt hålla fast vid tron på en absolut monoteism. Gud är en (jfr Femte Moseboken 6:4). Gud är inte ”delbar” och kan därför inte kan vara treenig. Detta har lett till att Jesus betraktads som en skapad varelse, t.ex. som en ängel. Denna tanke kommer dock i direkt kollisionskurs med orden i Hebreerbrevet 1:5 där författaren uttryckligen avfärdar alla sådana tankar. ”Ty aldrig har Gud sagt till någon ängel: Du är min son” (läs också verserna 6-14). 

På frågan: vem är Jesus? finns bara ett svar, det som jag i all korthet har försökt presentera. Jesus är ett med Gud. ”Ordet var Gud.” (Joh. 1:1). Jesus är inte Gud Fadern. Han är den evige Faderns enfödde Son. I Jesus förenas det gudomliga med det mänskliga. Men det är inte så att det gudomliga förmänskligas i o. m. att ”Ordet blir kött”. Det mänskliga gudomliggörs inte heller i o. m. att Jesus blir till genom Guds heliga Ande (se Luk. 1:35) och inte heller genom att det mänskliga förhärligas i o. m. Jesus uppståndelse och förhärligande (se Joh. 17:4-5). Här gäller aposteln Paulus ord i Andra Timotheosbrvet 3:16: ”Och erkänt stor är vår religions hemlighet: Han uppenbarades som jordisk varelse, rättfärdigades som andlig, skådades av änglarna, förkunnades bland hedningarna, vann tro i världen och togs upp i härligheten.” 

Paulus har använt här ordet mystérion (”hemlighet”). Ordet användes ofta i samtida kultiska sammanhang, någonting man höll hemligt eller bara hade fragmentarisk kunskap om. Hos Paulus får ordet en lite annan betydelse. Mystérion har med Guds eviga rådslut att göra. Guds rådslut har varit hemligt (mystérion) tills det uppenbarades i o. m. Jesus. Denna hemlighet får eskatologisk betydelse i förkunnelsen av ”Guds hemlighet” (Första Korinthierbrevet 2:1) och kommer slutligen att ”uppenbaras i den sista tiden”, dvs. när Jesus kommer igen (se Första Petrusbrevet 1:5) och får sin slutgiltiga uppfyllelse. 

Jesus är helt åtskild från övriga skapare varelser, änglar medräknade. Den enda varelsen som förenas med Guds evige Son är människan. Det är denna person vi möter i julevangeliet (och i hela Skriften). Det gudomliga mysteriet uppenbaras i ett mänskligt barn som till sist fullföljer hela Guds rådslut med ett enda mål: att ge sitt liv för dig och mig och till slut ett evigt liv!