Med hjälp av denna illustration ville Darwin i sin bok "Om arternas uppkomst" åskådliggöra hur han tänkte att artutvecklingen från en art till en ny har gått till. Bokstäverna "A" och "I" illustrerar detta. Art "A" och "I" går igenom en stegvis utveckling tills de nått ett stadium som kan betraktas som en ny art. Darwins definition av "art" i boken är dock oerhört vag. En grupp indvider tycks på ett sätt vara en "egen" art i.o.m. att gruppen skilt sig från en annan grupp inom samma "art".

Darwinism

Charles Robert Darwin (1809-1882), ofta betraktad som utvecklingslärans "fader"

Eftersom Charles Darwin har en så oerhörd betydelse för den moderna människans föreställningar om livet och livsformernas utveckling, vill jag kort beskriva Darwins livsverk. (En kort historik över Darwins liv kan man hitta på Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Charles_Darwin). Det finns en uppsjö av darwinlitteratur. För en nyfiken läsare rekommenderar jag Adrian Desmond & James Moore, Darwin, W. W. Norton & Company, 1991; Jerry Bergman, The Dark Side of Charles Darwin, Master Books, 2011; Fancis Darwin (ed.), The Autobiography of Charles Darwin and Selected Letters, Dover, 1958. På svenska kan man naturligtvis läsa Om arternas uppkomst (flera utgåvor), och Människans härkomst (en förkortad utgåva), Natur och kultur, 2006, ).

Darwins utvecklingslära

Syftet med Darwins bok "Om arternas  uppkomst" var just att visa att arterna bildas från tidigare arter. Processen är stegvis genom små variationer tills en organism har blivit en ny art. (Se bilden ovan)

För att förstå Darwins idé måste man veta vad han menade med ordet "art". Han skriver:

  • Av dessa anmärkningar torde väl framgå att jag betraktar termen 'art' som en bekvämlighetsterm som godtyckligt används för en uppsättning inivider som är mycket lik varandra, och att den inte på någon väsentlig punkt skiljer sig från termen 'varietet', som ges åt mindre distinkta och mer fluktuerande former. Och på samma sätt används också uttrycket 'varietet' tämligen godtyckligt i förhållande till de enbart individuella olikheterna, också det av rena bekvämlighetsskäl."

Om arternas uppkomst, Natur och kultur, 1994,s. 41.

Naturligtvis lämnar en sådan definition av begreppet "art" mycket att önska. Definitionen har inte heller mycket med vetenskaplig noggrannhet att göra. Om "bekvämligheten" och "godtyckligheten" styrde Darwins föreställningar är det anmärkningsvärt att man så lätt accepterade hans högst oventenskapliga resonemang.

Darwins utvecklingslära hade två grundläggande komponenter, "det naturliga urvalet" (som han kallade för "min teori") och föräldrarnas blandade egenskaper som det naturliga urvalet kunde arbeta med. Naturligtvis var kampen för tillvaron en avgörande föreställning för Darwin. Evolution (även om Darwin inte använde detta ord i sin bok) var enligt honom en lagbunden (eller kanske lagstyrd) process. I slutet av sin bok Om arternas uppkomst sammanfattar han hela resonemanget genom att lyfta fram utvecklingens lagbundna natur. Han skriver:

  • Lagar som, med orden uppfattade i sin vidaste mening, kan kallas Växande och Fortplanting; Ärftligheten, som nästan finns införstådd i fortplantningen; Variabiliteten skapad genom de yttre livsbetingelsernas direkta och indirekta verkningar, och genom användande och icke-användande; en Tillväxt så hög att den leder till en Kamp för Tillvaron, och som en följd härav till ett Naturligt Urval, som leder till en Egenskapernas Divergens och de mindre förbättrade formernas Utdöende.

Darwin, 1994, s. 372

Idén om utvecklingsläran hade Darwin redan tidigare bekantat sig med, och världenrunt seglingen bekräftade den övertygelsen. Han hade sin samtida föreställning att Gud i början hade skapat alla arter sådana vi finner dem idag. Under sin resa såg Darwin dock många bevis på varieteter inom arter, alltså måste den gamla skapelseläran vara felaktig. Han skriver t.ex. följande om vissa snäckors färg:

  • Den som tror att varje art skapats för sig måste kunna förklara att en viss snäcka, till exempel, skapades med starka, klara färger för att leva i ett varmt hav, men att en annan snäcka blev färgstarkare genom en förändring som drabbade den först när den flyttade till varmare eller grundare vatten.

Darwin, 1994, s. 103-104

Darwins misstag var, som redan påpekades, att hans samtida hade missförstått artbegreppet i Bibeln. Det hebreiska ordet min i skapelseberättelsen kan bäst översättas som "slag", eller "sort". Septuaginta (den grekiska översättningen av Gamla testamentet från ca 250 f.kr.) har översatt min med genos, som kan betyda både "ursprung" i betydelsen "att föda" och "släkt". (För en bra översikt av denna problematik, se Frank L. Marsh, Variation and Fixity in Nature, Pacific Press, 1978)

Om Darwin hade läst bibeltexten lite nogrannare hade han säkert upptäckt detta misstag. På ett sätt kan man betrakta "Om arternas uppkomst" som en bok vars utgångspunkt var en negativ teologi.

När Darwin hade kommit fram till sin övertygelse att utveckling sker med mycket små och sakta steg förstod han att hans föreställning ledde honom till ett dilemma som sällan tas upp. Han skriver:

  • Säkert måste läsaren långt innan han funnit så här långt i boken ha kommit att tänka på en hel del svårigheter och problem beträffande min teori. En del av dessa är så allvarliga och tungt vägande att jag fortfarande känner mig tyngd till jorden när jag tänker på dem… För det första - om nu arterna utvecklats ur tidigare arter genom omätligt små gradskillnader, hur kan det då komma sig att vi inte ser otaliga övergångsformer överallt? Varför är inte hela naturen en enda stor förvirring utan tvärtom uppfylld av klart särpräglade arter?

Darwin, 1994, sida 132, kursiv min.

Darwin förstod att om hans teori var korrekt borde arter aldrig bildats! Naturen borde vara bara en enda förvirring! Eller: om nu denna utveckling genom små steg ägt rum, var finns alla övergångsformer som borde finnas?

Övergångsformerna har dock aldrig hittats. Och denna fråga är lika plågsam för utvecklingsläran idag som det var för Darwin. Ernst Mayr skriver:

  • Utgående från evolution som ett faktum borde fossil visa en gradvis förändring från föräldraformer till avkomma. Men det är inte det som paleontologen finner. Tvärtom. Han eller hon finner klyftor i varje stamserie. Nya former uppträder ofta och plötsligt, och deras omedelbara föregångare finns inte i de föregående geologiska avlagringarna. Upptäckten av obrutna serier av arter under gradvis förändring till efterföljande arter är mycket sällsynt. Verkligheten visar avbrott i fossilserier, till synes en dokumentation av språng (saltations) från en typ av organism till en annan typ. En förbryllande fråga uppstår: varför misslyckas det fossila materialet med att visa upp den gradvisa förändringen man skulle förvänta sig av evolution?

Ernst Mayr, What Evolution Is, Basic Books, 2001, sida 14, kursiv min.

Idag vet man att det som Darwin försökte förklara, nämligen arternas uppkomst, där misslyckades han. James Shapiro skriver: "Det är viktigt att notera att selektion aldrig har lett till uppkomsten av nya arter så som Darwin hade postulerat."

James A. Shapiro, Evolution. A View From 21st Century, FT Press, 2011, s. 121

Daniel Dennett skriver: "Oenigheten om mekanismer och principer om artbildning kvarstår, så att i en mening har varken Darwin eller någon darwinist efter honom kunnat förklara arternas uppkomst.

Daniel C. Dennett, Darwin's Dangerous Idea, Simon & Shuster, 1995, s. 44

Neo-darwinism

När Darwin skrev sin bok Om arternas uppkomst visste han ingenting om genetiken, dvs. ärftligheten. Alltså visste han inte hur variationer uppstår. Denna sak blev klar först när Gregor Mendels glömda experiment med ärter återupptäcktes i början av 1900-talet. Mendel hade genom noggranna experiment kommit fram till hur egenskaperna ärvs från en genaration till nästa.

Mendels insikter införlivades i Darwins utvecklingstanke och neo-darwinismen såg dagsljuset. Neodarwinismens två grundpelare är det naturliga urvalet och de genetiska variotioner på vilka urvalet verkar. Variationer uppstår i form av mutationer. Majoriteten av mutationerna är skadliga (eller neutrala). Men några sägs vara positiva som i rätt miljö kan leda till nya arter.

Neo-darwinismen brottas dock med samma problem som Darwin själv. Övergångsformer mellan grupperna lyser med sin frånvaro (se citatet ovan från Mayr). Man har aldrig heller kunnat peka ut någon mutation som skulle ha lett till formation av nya arter.

Mutationer

Mutationer utgör fortfarande det råmaterial på vilka urvalet sägs arbeta. Mutationer har blivit som ett mantra som upprepas i alla böcker. Alla författare är eniga om att mutationer är skadliga, "misstag" i det genetiska meterialet. Ändå tror man att mutationer utgör den viktigaste hörnpelaren i evolutionen. Utan potentialitet till variation, ingen evolution! "Mutationer kan normalt betraktas som skadliga attacker mot det välorganiserade genomet", skriver Lynn Helena Caporale

Den nya evolutionsteorin har fått namnet Extended Evolutionary synthesis

Den senaste utveckling kring evolutionsteorin håller på att, åtminstone till en viss del, lämna bakom sig den gamla (kalassiska) darwinismen. Illustrationen här nedan visar hur alla dessa tre evolutionsteorier, eller snarare, modeller hänger ihop. Den klassiska darwinismen är i centrum. Sedan har vi den moderna syntesen. Och i den yttersta cirkeln finner vi den utökade syntesen.

"Evo-devo teori" står för evolutionär utvecklingsbiologi. Grundläggande iden är att försöka kartlägga hur den individuella organismens utveckling fortlöper från embryostadiet till en fullvuxen organism. Vad är som styr och kontrollerar denna process och vad kan den säga om evolutionsprocessen i stort.

"Plasticity and accommodotion" är ett begrep där "plasticity" syftar på gen-omgivning interraktion. "Accomodation" är ett ord för att beskriva de makroevolutionistiska implikationer från den fenotypiska plasticiteten. "Niche konstruktion" har med organismen samevolution med sin omgivning, dvs. att organismen påverkar sin miljö och tvärtom. "Epigenetic inheritance" syftar på information  från en generation till nästa utan att förändra de primära genstrukturerna. Denna informationsöverföring kan också inkludera social inlärning och kommunikation genom symboler "Replicator theory" syftar på vilken som helst entitet som gör kopior. "Evolvability" syftar på organismers förmåga att utveckla. (Det här bli ganska tautologisk resonemang. Det som är utvecklingsbara utvecklas, skulle man kunna säga). "Multilevel selection" säger sig självt vad man syftar på, dvs. att selektion kan äga rum på flera nivåer. "Genomic evolution" syftar på genomets, dvs. arvsmassans utveckling. Se figuren nedan.

Rekommenderade böcker är Massimo Pigliucci and Gerd B. Müller, Evolution. The Extended Synthesis, The MIT Press, 2010; Eva Jablonka and Marion J. Lamb, Evolution in Four Dimensions, The MIT Press, 2014.

Trots alla dessa nya försök, är man inte på något sätt närmare "lösning" av organimsers uppkomst. Snarare tvärtom. Evolutionsteorin blir bara mera komplext och svårbegriplig.

T.ex. är frågan om informationen uppkomst olös. Varken den klassiska darwinismen, neo-darwinismen eller den utökade syntesen kan förklara informationens uppkomst. Idag vet vi att organimers information består inte bara av DNA-information utan också av den som kallas för epigenetisk information, dvs. information som är "över" (ordet epi, som är grekiska, betyder just "över") eller "ovanför" den genetiska informationen. Epigenetik kan beskrivas som en "mjukvara" bortom DNA. (Thomas E Woodward, James P. Gills, The Mysterious Epigenome, Kregel Publications, 2012, s. 9). Den utgör en form av en högre kontroll som avgör t.ex. hur kroppen byggs upp, dvs. den styr cellerna. Nessa Carey skriver att "när forskare refererar till epigenetiken syftar de på alla de händelser där den genetiska koden inte räker till för att beskriva vad som händer - att det händer något annat också." Och lite senare: "In this modell, epigenetics can be defined as the set of modifications to our genetic material that change the ways genes are switched on or off, but which don't alter the genes themselves."

Nessa Carey, The Epigenetic Revolution, Columbia University Press, 2012. s.6,7.

Vad denna nya kunskap kommer att innebära för en naturalistisk evolution kan man bara spekulera om. Det är dock ett faktum att man har än svårare att ge naturalistiska förklaringar till den föreställda evolutionen. Det är redan klart att Darwins urvalsprincip, det naturliga urvalet inte räcker till som en (huvud)mekanism för evolution. James Shapiro, t.ex. använder uttrycket "evolution by natural genetic engineering" (dvs, evolution genom en naturlig ingenjörskonst) i stället för Darwins naturliga urval.

James A. Shapiro, Evolution. A View From the 21st Century, FT Press, 2011, s. 84.

 

Källa: Wikipedia