Ovan har jag diskuterat historia. I detta avsnitt tar jag upp historians stora vändpunkter. Jag nämnde att Bibeln bekräftar Guds försyn i historian att ”Gud i sin försyn har sett till att berättelsen om universums och människans skapelse har blivit bevarad i dess ursprungliga form hos judarna.” Men vad menar man med Guds försyn? I Wikipedia finner man följande korta sammanfattning:

Guds försyn, eller Försynen, är ett begrepp i kristen troslära, och åsyftar gudomlig påverkan av händelseförlopp på jorden och särskilt i människolivet… Gud anses ingripa i många händelser för att åstadkomma det som är bäst för oss, från ett evigt perspektiv, det vill säga att bana väg för helgelsen och främja sådant som har betydelse för vårt eviga liv, och rör vår uppgift som evighetsvarelser… Försynens händelser låter sig sällan förstås från ett jordiskt perspektiv, eftersom allt vi här kan se är som lösryckta fragment, tagna ur ett evigt och överjordiskt sammanhang.[1]

Vi har tidigare citerat aposteln Paulus ord på Areopagen där han beskriver Guds både försyn och aktiva handlingar i skapelsen och i historian. Paulus säger bl.a. följande i sitt tal till grekerna: ”Av en enda människa har han (Gud) skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo.”[2]

När Paulus skriver att Gud har ”låtit” människor bo ”över hela jorden” talar han om Guds försyn. Och sedan återgår han till Guds aktiva (kommande) handlingar genom att tala om Guds ”bestämda tider” och ”de gränser” inom vilka människor skulle bo.

I ett tal som aposteln Petrus höll, efter att bli ha blivit släppt av de judiska auktoriteterna, nämner också han Guds försyn i de händelser som ledde till Jesu död. ”Ja, de (hedniska ledare) har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt.”[3] Gud hade i förväg bestämt vad Herodes och Pontius Pilatus skulle göra med Jesus.[4]

Denna sorts Guds ”förutbestämmelse” har orsakat många diskussioner i försöket att förstå hur Guds aktiva ingripanden i historian (i nationernas och individers liv) kan förstås utifrån den grundläggande tanken om människans frihet.[5] Vi behöver dock inte här utveckla denna fråga mer. I stället skall vi se på några av de viktigaste vändpunkterna i den mänskliga historian.

Skapelsen

Själva skapelsen av universum utgör grunden för människans existens. Skapelsen var ett mirakel och som sådant faller själva skapelseprocessen under skapelseveckan definitionsmässigt utanför all vetenskaplig och historisk forskning. Därför har vi den bibliska skapelseberättelsen. Skapelsen av universum är början till alla händelser i tid och rum. Tiden ”flyter” från skapelsen mot framtiden och mot sitt definitiva slut när Gud upprättar sitt rike i den nya skapelsen.

Syndafallet

Den första stora vändpunkten i den mänskliga historian efter skapelsen blir människans moraliska fall. En moraliskt fullkomlig varelse väljer att bryta mot Guds uttalade vilja, hon begår en synd mot sin Skapare. Och inte bara det, utan människan (Adam) anklagar också Gud för det (onda) som har hänt.[6]

Fallets katastrofala konsekvenser blir att människan utvisas ur paradiset. Hela skapelsen kommer under förgängelsen och döden. Människan kommer också i konflikt med varandra. När, hur fort efter skapelsen av människan, fallet ägde rum vet vi inte.

Människans moraliska fall ger oss ett tillfredställande svar på många varför?-frågor. Varför den mänskliga historian är så full av krig och strider, våld och förgörelse, svek och hat, mord och meningslöshet. Människans moraliska fall medförde konsekvenser också för naturen, eftersom naturen hade blivit underlagd människan. Här finner vi förklaringen till varför djur dödar varandra. Hur djupt och snabbt synden påverkade människor kommer väl fram när Kain dödar sin bror Abel. Det tragiska är att redan det första mordet har ett religiöst motiv: den vars liv inte är i harmoni med Guds vilja visar hat mot den som Gud ser med välbehag på.[7]

Floden

När tiden går förökar sig människorna snabbt, men samtidigt blir människans ondska allt mer utpräglad tills ”människornas uppsåt och tankar var alltigenom onda.” Då beslutar Gud att förinta människan och allt liv från jordens yta. Bara Noa och hans familj, samt alla djur som kom till arken bevarades. Floden kom över jorden under den tionde generationen efter Adam och varade ett helt år.[8]

Enligt den bibliska kronologin ägde floden rum någon gång mellan 5000 och 3500 år f.Kr.[9]  Floden var den andra stora vändpunkten i historian. I Nationalencyklopedin nämns under sökordet Gilgamesh-eposet hur beskrivningen av floden i de mesopotamiska flodberättelserna ”företar likheter med Gamla Testamentets version” och att ”den stora floden som en vändpunkt i historien var allmänt accepterad av dåtidens människor.”

Floden hade naturligtvis katastrofala följder för livet på jorden och för själva jorden. Floden vällde över jorden som en väldig tsunami.[10] Kolossala jordmassor förflyttades. Allt liv förintades från jordens yta. Miljarder och åter miljarder djur och växter begravdes under vatten- och jordmassorna. Nya bergmassiv reste sig vid flodens slutfas. Nya kontinenter bildades. Överallt på jorden finner vi tecken på floden. Ca 70 % av jordens landyta består av sedimentära avlagringar, och oerhörda mängder av fossil ligger begravda i dessa avlagringar. Ca 90 % av alla livsformer som fanns på jorden före floden förintades.

När floden är över lämnar Noa, hans fru, hans söner och deras hustrur och djuren arken. Gud uttalar på nytt sin välsignelse: ”Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden’.”[11]

Kulturens kollaps

När vi nu tänker på jorden efter floden, hur ser den ut? Allting är förstört! Jorden ligger i ett kaotiskt tillstånd. Den tidigare jorden med dess fantastiska skönhet är borta. Jordens topografi har förändrats. Nya mäktiga bergmassiv han rest sig efter floden.[12] Istiden håller på att utbreda sig på norra halvklotet.[13] Livsbetingelserna är oerhört svåra och fientliga.

I detta sammanhang är det intressant att notera att modern forskning tyder på att människans intelligens nådde sin höjdpunkt ungafär för 3000 år sedan. Den genomsnittiga intelligens då var ungefär på samma nivå som våra tids Nobelpristagares intelligens. (Gerald R. Crabtree, "Our fragile intellect", Part I i Trend in Genetics, Volum 29, Issue 1, p 1-3, January 2013) Men varför jurt då nådde den mänskliga intelligensen sin höjd. Syndfoden förklarar detta. Som jag nämde ovan var livsbetingelser efter syndafloden mycket ansträngande och människan kollapsar både kulturellt och intwellektuellt. Så småningom, när miljöbetingelser blev bättre, började människan återhämt sin intellektuell kapasitet. Naturligtvis hade människor före floden änny högre intelligens.

Det är denna jord efter floden människan får befallningen att ”återfylla”.[14] Det framgår dock av Bibelns berättelse att människor är mindre benägna att lyda Gud. De vill hålla ihop. Alla talar samma språk. I stället för att sprida ut sig vill de bygga ett torn ”som når ända upp till himlen.” Men Guds planer för människan måste gå i uppfyllelse. Gud säger: ”’Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger’. Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.”[15] Denna språkförbistring och utspridning av människor över hela jorden blir den tredje stora vändpunkteni människans historia.

Människorna förökar sig snabbt, och eftersom de inte längre kan förstå varandra börjar de sprida sig. Livsbetingelserna efter floden är dock extremt svåra. All tid går åt att skaffa mat. Det enda skydd man har är grottor. En kulturell kollaps äger rum. S.k. primitiva kulturer är inte tecken på människans utveckling utan tecken på en kulturell kollaps. Denna syn på den mänskliga historian var vanlig ända fram till 1700-talet. Man betraktade de s.k. urinvånarna utanför Europa som ”’förfallna söner till Adam’. De var grupper som hade sjunkit ner i barbarism efter fallet eller i den utspridning som följde efter förstörelsen av Babel torn.”[16]

Spåren efter den ”förhistoriska” människan talar alltså inte om människans kulturella evolution, utan vittnar om de extrema livsbetingelser människan möter under de första århundradena efter floden. Det är först efter att den s.k. upplysningen och utvecklingsläran slår riktigt igenom som dessa spår av människor börjar betraktas utifrån en evolutionär infallsvinkel. Föreställningen om den ”förhistoriska” människan, hur hon såg ut etc. byggs helt på subjektiva tolkningar utgående från den nya (evolutionära) historie- och människosynen.

När förhållandena efter floden börjar stabiliseras, börjar tillgång till mat och andra förnödenheter öka och människor bildar fasta bosättningar. Man börjar odla mark, tillverka redskap av sten, järn och andra malmer. S.k. historiska kulturer uppstår. Sten-, brons- och järnåldern är spår av mänsklig aktivitet strax efter floden, men tidperioder omfattar bara några hundra – på sin höjd ett par tusen år. I mest extrema fall har förhistoriska kulturer existerat fram till vår egen tid och därför samexisterat med de historiska kulturerna. Naturligtvis är det svårt för den moderna människan att acceptera denna syn på människans tidiga historia. Svårigheterna uppstår därför att man tror på evolution.

I Mesopotamien finner vi de första tecknen på skrivkonst.[17] Också Bibeln placerar mänsklighetens vagga efter floden i samma område. Detta är den fjärde centrala vändpunkteni historian. Skriftkulturen har uppstått. Vi har skrivna källor till mänsklighetens förgångna. Vi ligger här på en historiskt stabil grund.

Abrahams kallelse

När Gud kallar Abraham är det första gången sedan Noa han uppenbarar sig för en människa. Det har gått mellan 1000 – 2000 år sedan dess.[18] Gud väljer en man från vilken han vill skapa ett helt folk och som får uppdraget att bevara Guds ord till eftervärlden (se brev fyra om Bibeln).

Det är värt att notera att Abraham kommer från det geografiska området där de mesopotamiska skapelse- och flodberättelserna skrevs ner för första gången. Några av dessa texter är samtida med honom. Vi vet inte om Abraham kom i kontakt med dessa berättelser men vi kan anta att han åtminstone kände till innehållet i dem.

Om Abrahams religiösa bakgrund vet vi bara att han själv och hans förfäder var avgudadyrkare innan han fick kallelsen att lämna sitt land.[19] I Andra Moseboken får vi veta att Abraham inte kände den ende sanne Guden alls innan Gud uppenbarade sig för honom. ”Gud talade till Mose och sade: ’Jag är Herren. Jag visade mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Väldige, men jag gav mig inte till känna för dem under mitt namn Herren’.”[20]

I Abraham skulle alla folk på jorden bli välsignade genom att Jesus Kristus föddes som ”son av Abraham”.[21] Abrahams kallelse är den femte viktigavändpunkteni historian. Historiska händelser i Mellersta Östern och senare i den västliga kulturkretsen kan endast förklaras utifrån Guds uppenbarelse och ingripanden i mänsklighetens historia i och genom Abraham.

Men varför kallade Gud Abraham att lämna sitt land och vandra till Kanaans land? Svaret finner vi i Första Moseboken (18:19). För att Abrahams ”barn och efterkommande” skulle ”lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt." Men Abrahams ”andra” uppgift är än viktigare. I Abraham skulle Gud välsigna alla folk på jorden genom att Jesus skulle födas som ”son till Abraham”.[22]

Sinai och Guds uppenbarelse

Den sjätte viktigavändpunkteni historian blir när Gud uppenbarar sig själv och sin vilja för Israels folk vid Sinai.[23] För första gången efter syndafallet kommer Gud ner till jorden och visar sin fruktansvärda härlighet. Mose möter Gud vid Sinaiberget, och Gud ger honom de tio budorden. Guds moraliska vägledning för människan skrivs ner av Gud själv. Ingenting lämnas åt slumpen när det gäller Guds uppenbarade vilja.

Vi har fortfarande svårt att förstå vilken avgörande betydelse som Guds uppenbarelse vid Sinai och utgivandet av de tio budorden har haft för mänskligheten. Vår västerländska kultur och moraluppfattning blir helt obegriplig om den inte avspeglas mot Guds uppenbarade vilja så som den uttrycks i de tio budorden. Vår syn på människan och det som är rätt och fel, bra och dåligt kan fortfarande härledas till denna Guds uppenbarelse, även om vi i allt snabbare takt håller på att överge dessa omistliga grunder för ett bra mänskligt liv.

Jesus, historians mittpunkt

Den åttonde, den definitiva och avgörande vändpunkten i historian äger rum i.o.m. Jesus. Jesus blir den andre Adam. Den förste Adam föll i synd och människan kom under synden och döden. Den andre Adam föll inte.[24] Genom Jesus försonade Gud världens synder. Genom tron på Jesus har vi åter tillgång till det eviga livet. Kanske de mest berömda orden från Jesus handlar just om detta: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.”[25]

Hela vårt historiska betraktelsesätt bestäms av Jesus. Vi skriver absoluta tidsangivelser utgående från honom, tiden före Kristus och tiden efter Kristus. Jesu inträde i världen har varit så betydelsefullt att vi inte riktigt kan förstå det än.

Den kristna kyrkan

Jesu utsändning av lärjungarna att gå ut till hela världen med budskapet om honom är den nionde viktiga vändpunkten i mänsklighetens historia. När Jesus visar sig för sista gången för lärjungarna innan han tas upp till himlen ger han ett uppdrag till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."[26] Den kristna tron sprids snabbt i det Romerska riket, som känner sig hotat av de kristna när de hävdar Jesu absoluta herravälde. Frukten blir att de kristna förföljs. Apostlarna Petrus och Paulus lider martyrdöden i Rom.[27] Trots hotelser och förföljelser har budskapet om Jesus spridits ut över hela världen. När budskapet har förkunnats ”till ett vittnesbörd för alla folk” kommer Jesus tillbaka.[28]

Förföljelserna dog så småningom ut och den kristna tron upphöjdes till en statsreligion med följden att människorna förlorade sin religionsfrihet. En mörk period i den kristna kyrkans historia inleds.

Reformation och den nya vetenskapen

Den tionde viktiga vändpunkten i historian blir den protestantiska reformationen och den moderna vetenskapens uppkomst och den nya hednamissionen. Missbruken i den medeltida kyrkan leder till att Martin Luther (1483-1546) spikar fast sina berömda 95 teser på dörren till slottskyrkan i Wittenberg. Reformationen vill återgå till Skriftens klara ord. En allegorisk bibelläsning ersätts av en bokstavlig läsning. Luther översätter Bibeln till tyska, och en ny era i historian börjar. Reformationen sprider snabbt till hela Europa och protestantismen blir en dominerande form av kristen tro på den nordamerikanska kontinenten.

Den nya bokstavliga läsningen av Bibeln skapar ett nytt intresse för naturstudier. Naturen bör också läsas ”bokstavligt”.[29] Genom Nikolaus Kopernikus arbete kommer den aristoteliska jordcentrerade världsbilden att ifrågasättas.[30] Idén om att Gud har två böcker, det skrivna ordet och skapelsen, föds. I o.m. den nya vetenskapen återuppstår den kreationistiska traditionen som den tidiga kyrkan hade byggt sin världsbild på.[31] Christopher Kaiser skriver:

I den kreationistiska traditionen utgick man ifrån att världen kunde begripas av människor åtminstone så långt den mänskliga erfarenhetens begränsningar tillät. Underliggande för denna föreställning var läran att Gud hade skapat världen enligt sin vishet eller förnuft och att han hade skapat människan till sin egen avbild. Eftersom människor var delaktiga av Guds förnuft kunde de i princip förstå skapelsens plan.[32]

Den protestantiska reformationen och den nya, på erfarenhet grundade vetenskapen har haft en oerhörd betydelse för mänskligheten. Protestantismens och den nya vetenskapens förgrundsfigurer var helt säkra på att Gud ledde dem. Gud hade åter gripit in i mänsklighetens historia, inte genom att uppenbara sig för någon specifik människa utan genom att i sin försyn leda människor tillbaka till den uppenbarelse han gett i sitt Ord och i sin skapelse. Den egentliga orsaken bakom den moderna vetenskapens uppkomst var viljan att reparera den skada människans fall hade orsakat.[33]

Reformationen lade också grunden för den moderna hednamissionen. Den började på allvar i slutet av 1700-talet i.o.m. William Carey (kallad den moderna missionens fader) och har sedan dess vuxit i ominskad styrka. I dag är den kristna tron den största av världsreligionerna.

Evolutionism, den ateistiska skapelseberättelsen

Den elfte stora – och negativa – vändpunkten i historian är utvecklingslärans eller evolutionismens uppkomst. Den nya vetenskapen började ganska snart användas av radikala filosofer i syfte att förklara inte bara den existerande naturen utan också dess uppkomst utifrån naturlagarna. Denna idé accepterades snabbt av de intellektuella. Gud förklarades vara onödig. I sin radikalaste from ledde denna nya idéströmning till ateismens uppkomst. Det finns ingen Gud. Materia och energi är allt som finns. Tron på materians inneboende krafter tillsammans med långa tidsperioder kunde förklara allting.

I dag sprids denna nya filosofi (eller religion utan gud) i skolor och högre lärosäten under vetenskapens täckmantel. Också massmedierna är med och sprider ut denna gudlösa religion av ateism och materialism till massorna.

Många människor brukar reagera kraftigt när man kallar evolutionism för religion. Faktum är dock att evolutionsteorin försöker svara på samma grundläggande frågor som religioner, nämligen frågor om ursprunget, framtiden och identitet, varifrån och varthän och vem är jag.[34] Evolutionismen har också sin egen historiesyn och historietolkning.

Den nya kreationismen och Intelligent design

Gud som historiens herre har dock inte lämnat mänskligheten åt sitt öde. På 1900-talet återuppstår den nya kreationismen[35] som vill vända tillbaka till den skrivna uppenbarelsen och till den moderna vetenskapens friska idékällor.[36] Evolutionismen har, trots dess hegemoni, varit totalt impotent att kunna förklara världen och dess uppkomst. Den lavinartat ökade kunskapen om världen visar med all tydlighet att naturen inte kan skapa sig själv. Biologin har kunnat visa att organismerna är oerhört komplexa sammansatta helheter. Organismerna lever och förökar sig i isolerade grupper – någonting som man kan förvänta sig utifrån skapelseberättelsen. Fossil visar inga övergångsformer från en organism till en annan. Den nya kunskapen har gjort det uppenbart att evolutionsteorin redan har kollapsat som en rationell förklaring till organismernas uppkomst.[37] Den överlever bara i kraft av sin dominans i skolor och i massmedier, m.a.o. genom att ungdomar och massorna indoktrineras till att tro att evolutionen är en sann förståelse av verkligheten.

För att möta denna uppväxande, och felaktiga, föreställning väcker Gud upp den moderna skapelsetron. Den är ett fenomen som ingen trodde skulle återuppstå. Guds hand har åter synliggjorts i historians gång. Historikern Roland Numbers skriver:

Under senare delen av 1800-talet infiltrerades evolutionära föreställningar också i evangelikala kyrkor, och enligt många observatörer tycktes tron på en särskild skapelse vara på väg att dö ut på samma sätt som dinosaurierna. I motsats till de liberalas förhoppningar och de konservativas farhågor dog kreationismen inte ut…

Utöver dess oväntade förnyelse under de senaste åren, som överraskade även dess förespråkare, är uppkomsten av den specifika grenen av kreationism som kallas för vetenskaplig kreationism på 1960-talet den mest förbryllande utvecklingen av 1900-talets kreationism.[38]

Vid 1990-talets slut fick också den nya rörelsen Intelligent design (ofta förkortad ID) sin början. Duktiga vetenskapsmän och filosofer började ifrågasätta darwinismens mekanismers (det naturliga urvalet och mutationer) förmåga att kunna skapa komplexitet i naturen. Komplexitet tycks omistligt peka på design bakom naturen. Design å sin sida förutsätter en Designer.

Phillip Johnsons bok Darwin on Trial[39] har ordentligt skakat darwinismens grunder. Johnson visar att darwinismen har misslyckats som en vetenskaplig teori. Argument som förs fram av darwinisterna håller inte. Enligt Johnson kan darwinismen betraktas som den moderna människans religion utan Gud.

I denna utveckling har också den analytiska filosofin fått en ny aktualitet. Många av dessa duktiga filosofer är kristna och anhängare till intelligent design.[40]

Den moderna kreationismens och intelligent design-rörelsens uppkomst och utbredning i världen utgör den tolfte viktiga vändpunkten i historian. Den kreationistiska traditionen och intelligent design präglas av prövbar och observerbar vetenskap och rationellt tänkande. Båda upplevs som ett hot mot den etablerade vetenskapen när de kritiserar den materialistiska (evolutionistiska) skapelseberättelsen. Verkligheten är dock att de båda strävar efter att återupprätta vetenskapen genom att återgå till dess friska rötter, dvs. att acceptera design i naturen (sunt förnuft).

Politiska och ekonomiska förändringar

Den senaste tidens politiska och ekonomiska förändringar har varit stora och genomgripande. Östkommunismens kollaps i slutet av 1900-talet betydde frihet för många människor. 2010-talets oroligheter i den muslimska världen antyder att någonting viktigt håller på att hända i vår värld. Islam har varit en konkurrerande religion till den kristna kyrkan och har därför utgjort en stor utmaning till den kristna missionen. Samtidigt pågår en snabb globalisering av världen. Medvetenheten om världens begränsade resurser och överkonsumtionen av dem samt det alltid överhängande miljöhotet har skapat en känsla av undergång.

EU-projektet, som ofta beskrivs som den moderna tidens viktigaste en fredsprojekt, är i gungning. Daniels profetia <<8kaspitel 2) om den gyllene statyn har blivit uppfyllt och kommer att uppfyllas. EU-projektet kommer inte att lyckas, även om man som kristen gärna stöder alla försök till att skapa fred.

Samtidigt har den politiska och ekonomiska maktförskjutning mot öst ägt rum. Fjärran östern blir allt viktigare både politisk och ekonomisk maktfaktor. (Om Israels del i historan, se Israel)

Dessa händelser utgör den trettonde viktiga vändpunkter i historian.

Alla dessa vändpunkter leder till den viktigaste av alla framtida vändpunkter: Jesu återkomst.

Historians slut: Jesu återkomst

Historians slut når vi när evangeliet om Jesus har spridits till alla folk. I Uppenbarelseboken, Bibelns sista bok (14:6-7) finner vi följande text.

  • Och jag såg en annan ängel flyga över himlens mitt. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla länder och stammar och språk och folk, och han sade med hög röst: "Frukta Gud och ge honom er hyllning, ty stunden för hans dom är inne. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden och havet och vattenkällorna.

Denna text håller på att gå i uppfyllelse inför våra egna ögon. Budskapet om Jesus sprids med ökad hastighet till alla jordens folk. Kreationismens återuppståndelse och Intelligent design-rörelsens uppkomst är synliga tecken på att Gud i sin försyn leder den mänskliga historian mot sitt snara slut, Jesu återkomst och upprättelsen av Guds rike.

När Jesus kommer igen kommer han att göra slut på den (onda) världen på samma sätt som på Noas tid. Det blir dock ingen världsomspännande flod utan en eld som förtär allt det som är ont.[41] Jesu återkomst följs av en gudomlig skapelseakt då jorden och himmelen skapas på nytt (skapelsen befrias från det onda).[42] Människan (den som har tagit emot budskapet om försoning och förlåtelse i Jesus) får gå in i det eviga livet.

Sammanfattning

Ovan har vi sett hur Gud har lett historians gång. I alla viktiga historiska och världsvida händelser har den judekristna verklighetsuppfattningen och senare den kristna tron haft en avgörande betydelse. Den mänskliga historian har sin början i skapelsen och börjar på nytt efter syndafloden. Både den profana och den bibliska historian beskriver den världsvida floden och placerar mänsklighetens vagga till Mesopotamien. Där uppstår skriftkulturen. De skrivna texterna är de enda tillförlitliga källorna till människans historia när det gäller den absoluta tiden. Andra ”spår” (redskap etc.) bekräftar mänsklig närvaro men säger ingenting om den absoluta tiden för denna närvaro. De s.k. ”primitiva” kulturerna vittnar om en kulturell kollaps efter floden.

             Genom historians gång har Gud gripit in. De vändpunkter vi kan dokumentera är entydiga vittnesbörd om detta. Varje fall och förfall i den kristna kyrkan och i mänsklighetens historia har Gud mött med ”reformation”. Guds försyn är uppenbar!

 



[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsyn

[2] Apostlagärningarna 17:26

[3] Apostlagärningarna 4:27-28

[4] Många liknande texter kunde lyftas fram, se t.ex. Efesierbrevet 1:5; Första Petrusbrevet 2:8; Galaterbrevet 3:8.

[5] Så t.ex. Stanley N. Gundry, Dennis W. Jowers (redaktörer), Four Views on Divine Providence, Zondervan, 2011.

[6] Läs berättelsen om människans syndafall i Första Moseboken kapitel 3.

[7] Läs Första Moseboken kapitel 4.

[8] Läs hela berättelsen om syndafloden i Första Moseboken kapitel 6-8. Liknande flodberättelser har man funnit från olika håll i världen. Berättelser av ”floden” är kanske det främsta exemplet på mänsklighetens kollektiva minne. Termen ”kollektivt minne” myntades av den franska filosofen och sociologen Maurice Halbwachs i början av 1900-talet. Med kollektivt minne syftar man på den delade information flera i gruppen har. Floden som en oförglömlig händelse i mänsklighetens historia har följt med i den mänskliga berättelsen sedan dess.

[9] Olikheter i dateringen beror på avvikande uppgifter i olika handskrifter. Se brev fem under ”Gamla testamentet och kronologi”.

[10] Moderna tsunamikatastrofer har gett oss värdefulla insikter i hur floden kom över jorden. Enligt den bibliska berättelsen kom det mesta av vattnet från underjordiska källor, med en tsunamieffekt.

[11] Första Moseboken 9:1. För vidare läsning om floden rekommenderas t.ex. Walt Brown, In the Beginning, (8:th edition), Center for Scientific Creation, 2008; Michael Oard, An Ice Age Caused by the Genesis Flood, ICR, 1990; Andrew A. Snelling, Earth’s Catastrophic Past. Geology, Creation & Flood (vol. 1 & 2), ICR, 2009.

[12] Läs Psaltaren 104:6-9.

[13] Istiden uppstod som en konsekvens av syndafloden. Det första som hände var att jordens klimat på polarområdena blev mycket kallare efter floden. Havsvattnet var dock fortfarande varmt. Det ångande vattnet från de varma haven övergick snabbt till snö som sedan föll ner.  Effekten blev att klimatet blev ännu kallare (molnen hindrade solen att värma upp atmosfären) med konsekvensen: ännu mer snö. Massiva landisar bildades under bara några få hundra år. Oard, 1990; Andrew Snelling, 2009 (vol 2), sidorna 769-778.

[14] Läs Första Moseboken kapitel 10.

[15] Första Moseboken 11:7-9.

[16] John C. Green. The Death of Adam. Evolution and Its Impact on Western Thought, The Iowa State University Press, 1959, s. 201.

[17] Naturligtvis kunde människan skriva redan före floden. Vi har bara bevarade skrifter från tiden efter floden. Det är sannolikt att Noa hade med sig berättelsen om universums skapelse. Vi bör också komma ihåg att Set, Adams son efter Abel, fortfarande levde när Noa föddes. Noa hade nästan förstahands uppgifter om skapelsen. Om vi utgår ifrån Septuagintas kronologiska uppgifter hade Adam dött ungefär 500 år före Noas födelse.

[18] Från floden till Abraham är det ca 300 år enligt vår Bibel, enligt Septuaginta ca 1200 år.

[19] Läs Josua 24:2, 14.

[20] Andra Moseboken 6:3-4. ”Gud den Väldige” är översatt från hebreiskans el šaddai. Betydelsen för uttrycket är oklar. I äldre översättningar har man ”den Allsmäktige”, ett uttryck som kommer från Septuaginta, i stället för ”den Väldige”. Septuaginta är en gammal grekisk översättning av Gamla testamentet från ca 200 f.Kr. Att Guds namn nämns redan tidigare t.ex. i Första Moseboken beror kanske på att senare kopierare/redaktör uppdaterade texten så att läsaren får veta att det är fråga om en och samma Gud.

[21] Matteusevangeliet 1:1.

[22] Se Matteusevangeliet 1:1.

[23] Läs Andra Moseboken kapitel 19 och 20.

[24] Läs Romarbrevet kapitel 5:12-21; jfr Första Korinthierbrevet kapitel 15:20-22, 45-49.

[25] Johannesevangeliet 3:16-17.

[26] Matteusevangeliet 28:18-20.

[27] Förstahands kunskap om den kristna kyrkan efter apostlarna finner man i boken De apostoliska fäderna, Skeab Verbum, 1967 och Eusebius, Kyrkohistoria, Artos, 1995. De apostoliska fäderna är en samling av de äldsta kristna texterna generationen efter apostlarna från första och andra århundradet e.Kr. Eusebius (ca 262-339 e.Kr.) är den första kyrkohistorikern. Han avslutar sitt verk med händelser som äger rum kring 324 e.Kr.

[28] Matteusevangeliet 24:14.

[29] För intresserade rekommenderas Angus J. L. Menuge (ed.) Reading God’s World, Concordia Publishing House, 2004.

[30] När man talar om jordcentrerad världsbild menar man att jorden skulle befinna sig i universums absoluta centrum. Även om jorden inte skulle befinna sig i universums mittpunkt betyder detta inte att jorden inte skulle ha en central position i universum. Vi vet idag att jorden befinner sig på en mycket privilegierad plats i Vintergatan och därmed i hela kosmos. John Hartnett, Starlight, Time and the New Physics, Creation Ministries, 2007, s. 74-89; Joseph Silk, The Big Bang (tredje upplagan), Freeman, 2001, s.55. Till denna jord kom Jesus. Här levde, dog, och uppstod han. Jorden utgör ett centrum när det gäller hela evangeliets spridning i kosmos, se Efesierbrevet 3:8-11.

[31] Christopher Kaiser, Creation & the History of Science, Marshal-Pickering, 1991. Se också Vesa Annala, Ateism, förnuftet på villovägar, Palmia, 2009, kapitel 3.

[32] Kaiser (1991), s. 121.

[33] Peter Harrison, The Fall of Man and the Foundations of Science, Cambridge University Press, 2007.

[34] Mary Midgley, Evolution as a Religion (rev upplaga), Routledge, 2002.

[35] Med kreationism syftar man på biblisk skapelsetro, dvs. tron på att Bibelns skapelseberättelse är en trovärdig återgivning av universums, livets och människans tillblivelse.

[36] Redan tidigt på 1900-talet började man peka på vetenskapliga fakta som bättre kunde förklaras utifrån Bibelns skapelse- och syndaflodsberättelser än utifrån darwinistisk evolution och uniformistisk geologi. Med uniformistisk geologi menar man en föreställning enligt vilken jordens gångna historia kan förklaras med hjälp av de naturprocesser som observeras i dag. I dag har denna idé få försvare bland geologerna. De flesta skulle beskriva sig som neo-katastrofister . Neo-katastrofisterna tror att jordens geologi snarare vittnar om ett katastrofalt än ett uniformistiskt förflutet för jorden. Se t.ex. Derek Ager, New Catastrophism, Gambridge University Press, 1993.

[37] För vidare läsning, Ariel Roth, Science Discovers God, Autumn House Publishing, 2008.

[38] Ronald L. Numbers, The Creationists. The Evolution of Scientific Creationism, University of California Press, s. ix-x.

[39] Utgiven av InterVarsity Press, 1991 (nyare utgåva från 2003). Boken har kommit ut på svenska (2011) under titeln Fallet Darwin utgiven av CredoAkademin.

[40] Här vill vi nämna bara Alvin Plantinga, William Lane Craig, Gary Habermas, William Dembski, J P Moreland etc.

[41] Läs Andra Petrusbrevet 3.

[42] Romarbrevet 8:19-21, läs också Uppenbarelseboken kapitel 20-22.