Vad är vetenskap?

Jag ska börja min korta reflektion över vetenskap med ett citat av Sören Halldén som skriver:

  • Strävan efter insikt leder ibland till pinsamma överraskningar - det vederbörande hittar har oväntade egenskaper. Den som rycker bort täckelsen får kanske se något han aldrig föreställt sig… Många vänder sig till kyrkan eller traditionen för att lugna en ångest som blir överväldigande. Vetenskapen har en auktoritet, fasthet och varaktighet som också lockar. Ett makthavande vetenskapligt system erbjuder trygghet för den som inte anar att det finns sprickor i fogarna… Precis som skilda kyrkor lugnar samma oro, kan skilda typer av ve­tenskap ha samma hugsvalande uppgift.

Sören Halden, Nyfikenhetens redskap. En bok om kritiskt tänkande inom vetenskapen och utanför, Stu­dentlitteratur, 1980, sidorna 10-11

Intressant med citatet ovan är att Halldén liknar vetenskapen vid kyrkan. Så som kyrkan ger lugnande besked för den ångestfyllda personen så gör också vetenskapen. Kyrkan (den kristna tron) ställer människan i ett större sammanhang, där Gud (Jesus) är i alltings centrum. Kyrkan ställer människan i en meningsfull situation. Den ger svar på frågorna som varifrån, varthän och vem är människan.

På samma sätt ger vetenskapen svar på människans stora frågor. I denna mening är vetenskapen en livsåskådning. Vanligtvis är människor inte medvetna om detta därför att vetenskapen saluförs som någonting annat än en livsåskådning. Men vad är då vetenskap?

I Nationalencyklopedin förklaras ordet "vetenskap" på följande sätt:

(’kännedom’, ’kunskap’), organiserad kunskap; som verksamhet ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område. Detta kan ske genom att man samlar in och klassificerar data, gör observationer och experiment eller tolkar och analyserar tillgängligt material (t.ex. dokument, föremål) för att sedan kunna dra generella slutsatser och formulera resultat. En av vetenskapens, särskilt naturvetenskapens, huvuduppgifter brukar sägas vara att förklara verkligheten för att kunna förutsäga kommande händelser."

Enligt samma artikel brukar vetenskapens delas i två huvuddelar, rationell eller deduktiv vetenskap (matematik och logik) och en induktiv eller empirisk vetenskap (astronomi, biologi, geologi etc.). Inom deduktiv vetenskap är slutsatserna av nödvändighet sanna (förutsatt att premisserna är sanna). Följande exempel visar hur deduktionen fungerar.

(1) alla fiskar lever i vatten

(2) lax är en fisk

(3) lax lever i vatten

Eftersom premisserna (1) och (2) är sanna är slutsatsen (3) av nödvändighet sann.

Inom induktiv slutledning utgår man från fakta som man samlat in för att sedan dra slutsatser. Men från de samlade fakta kan man inte dra några säkra slutsatser utan slutsatser som är mer eller mindre sannolika. För att visa hur induktion fungerar använder jag exemplet fisken ovan.

(1) Om laxen är en fisk lever den i vatten

(2) Laxen är en fisk

(3) Alltså lever laxen i vatten

Här ser vi hur den första premissen börjar med ”Om”. Slutledningen är sann endast om man på något annat sätt kan visa att laxen är en fisk som lever i vatten. Man måste ha en kunskap (i detta fall om laxen) innan man kan dra induktiva slutsatser. I induktion står kunskapen i centrum.

Vetenskap och vetenskaplig forskning har alltså med kunskap och kunskapsinhämtning att göra. Omvänt leder brist på kunskap och öns­kan att veta mera till vetenskaplig forskning. Men observera här att kunskap inte är samma sak som sanning. En viktig del i all vetenskaplig verksamhet är de resultat och slutsatser som vetenskapsmän och -kvinnor kommer fram till. Slutsatser och resultat uttrycks naturligtvis med hjälp av språket (ord och satser) och (i förekommande fall) med hjälp av matematiska formler. Det vetenskapliga språket försöker därför ofta vara så exakt som möjligt. Defi­nitioner spelar en viktig roll i vetenskapliga uppsatser och böcker. P.g.a. detta är det oerhört viktigt att man tar reda på vad forskarna säger, vilken sorts vetenskapligt språk de använder. Hur använder man ord som "fakta", "teori", "modell", "hypotes", "sanning", "lag" etc.? Vilka är ar­gumenten som förs fram för att stödja eller kritisera en modell eller en teori? Är argumen­ten relevanta och rimliga? Kan "fakta" som förs fram som stöd för en mo­dell användas bättre som stöd för en annan – och kanske t.o.m. en rivali­serande – modell (jfr ovan diskussionen om den induktiva metoden)? Vilka är kri­terierna som används i bedömning av fakta? osv.

Modeller, hypoteser, teorier och lagar är viktiga i ve­tenskaplig forskning. Alla dessa fyra kan betraktas som forska­rens sinnesbilder av och om världen. Svein Sjøberg skriver: "I en sådan process (att för­söka förstå värl­den, min anm.) konstruerar vetenskapen sina tan­kar i form av begrepp, hy­poteser, lagar, mo­deller och teorier." (Svein Sjøberg, Naturvetenskap som allmänbildning ― en kritisk ämnesdidaktik, Studentlitteratur, 2000, sidorna 36-37)

Ordet hypotes betyder egentligen "grundantagande", "påstående". I veten­skapliga sammanhang används hypoteser för att på ett teoretiskt plan försöka förklara iakttagna fe­nomen. Hypotesens riktighet prövas med hjälp av ytterligare iakttagel­ser. Man kan dock aldrig vara säker på hypotesens riktighet. Däremot kan den kri­tiseras och förkastas när hypotesen visar sig vara falsk.

Modeller skiljer sig från hypoteser såtillvida att man byg­ger model­ler som re­presentationer av verkligheten. Bilden av DNA-molekylen är ett sådant exempel.

Teorier skiljer sig från modeller och hypoteser på det sättet att de är samlingar av påståenden och antaganden. Ofta används ordet lära synonymt med ordet teori, som t.ex. "utvecklingslära" eller "evolutionsteori".

En (natur)lag är en "sats eller ekvation som beskriver regelbunden­heter i naturförloppet" (Nationalencyklopedin). Begreppet lag används ofta vårdslöst och slarvigt.

Det som inte diskuteras i artikeln om vetenskap i Nationalencyklope­din, är de grundläggande (ofta mer eller mindre omedvetna) livs- och världsåskådningsmässiga förutsättningar som all vetenskaplig forskning utgår ifrån. Vetenskapen är inte en autonom verksamhet. Den bedrivs av männi­skor, och som människor har vi formats av vår historia, av vår egen tid, av våra värderingar och av vår tids förhärskande föreställningar, ideal etc. Här intar naturligtvis skolan och den högre utbildningen den viktigaste rollen som förmedlare av dessa värderingar, föreställningar etc.

Förklaringar och förutsägelser

En viktig uppgift som vetenskapen har tagit på sig är att försöka förklara verkligheten. Men vad menar man då med "verklighet"? Vi antar att Natio­nalencyklopedin använder ordet verklighet i dess vardagssammanhang, om den värld vi ser och upplever runt omkring oss. I så fall kan vetenskaperna förklara många fenomen som t.ex. skiftningar i väderleksförhållanden. Ve­tenskapen kan förklara jorderosion. Den kan förklara planeternas rörelser, solförmörkelsen, ämnesomsättningen i våra kroppar, blodcirkulationen, fotosyntesen i gröna växter, bilmotorers funktion, fåglarnas flygning, atomer­nas rörelser, genernas funktion och mycket, mycket annat. Vetenskapen tycks med andra ord fungera som ’förklaringsapparatur’ när den ’öppnar’ verkligheten (världen) för oss.

Men om vi med verklighet menar världens djupare beskaffenhet, dess lagbundenhet, dess begriplighet och dess djupare väsen kan vetenskaperna inte hjälpa oss att vare sig avslöja eller förklara detta. Vi kan med hjälp av vetenskapen bara bekräfta att världen är lagbunden. Den är begriplig. Men hur kommer det sig att världen tycks ha dessa egenskaper? Varför har materian just de egenskaper den har och inte andra egenskaper? Ur vetenskaplig syn­punkt har vi inga förklaringar. I vår strävan efter att förstå verkligheten på ett djupare plan kan vi endast acceptera andras filosofiska förkla­ringar, filosofera själva eller ta del i olika religiösa världsförkla­ringar och försöka bedöma deras rimlighet och "sanning". Här kan veten­skapen inte ge oss några slutgiltiga lösningar.

Kort historik

Den moderna vetenskapen har två idéhistoriska rötter, den grekiska filosofin och den bibliska uppenbarelsen. Den äldre av dessa är naturligtvis den bibliska uppenbarelsen. Den moderna vetenskapen uppstår som en frukt av den protestantiska reformationen. Reformationen ville återföra den kristna reflektionen tillbaka till Bibeln. På samma sätt ville den moderna vetenskapens pionjärer (som uppstår huvudsakligen inom den protestantiska delen av den kristna kyrkan) leda forskningen om naturen från filosofiska spekulationer (grekerna) till direkta naturstudier. Nikolaus Kopernikus, Johannes Kepler, Galileo Galilei och Isaac Newton lägger grunden för astronomi. Nils Stensen (eller Nikolaus Stenonius) lägger grunden för paleontologi och geologi. John Ray och Carl von Linné lägger grunden för biologi (systematik). Uppkomsten av den moderna vetenskapen är ett faktum. (För en kort artikel här se John Polkinghorne, ”Christianity and Science” i Phillip Clayton, The Oxford Handbook of Religion and Science, Oxford University Press, 2006, kapitel 4. En bok som jag rekommenderar är Peter Harrison, The Fall of Man and the Foundations of Science, Cambridge University Press, 2007).

Skapelseberättelsen kunde svara på frågan om organismers uppkomst. Syndafallsberättelsen kunde förklara defekter i skapelsen. Syndaflodsberättelsen kunde svara på framkomsten av fossil. I dag försöker den sekulära vetenskapen föringa denna historiska bakgrund till den moderna vetenskapen. Uppkomsten av modern kreationism och intelligent design vill dock återföra vetenskapen och den vetenskapliga forskningen tillbaka till dess fruktbara idéhistoriska rötter. Skapelsetron pekar på skapelseberättelsens historiska trovärdighet samt syndafloden som den bästa förklaringen till uppkomsten av massiva avlagringar och fossil. Intelligent design-rörelsen pekar på den nödvändiga designande agenten bakom all den information som finns i universum och framför allt i levande organismer.

För en vidare diskussion, se kapitel 3 och 4 i Ateism, förnufet på villovägar.